Jag är normalt uppe tidigt varje morgon för att uppdatera hemsidan och vid den här tiden sover de flesta på båten. Jag möter bara några vilsna själar som ännu inte har gått och lagt sig. För det mesta går det bra, men ibland kan de överförfriskade båtresenärerna som vandrat omkring några timmar utan någon att prata med, bli överlyckliga då de äntligen hittar mig, en till synes vänlig och fredlig man som bara sitter där med sin dator och väntar att bli tilltalad.
Oftast börjar de tala på ryska eller lettiska och då de inser att mina språkfärdigheter inte räcker till för ett samtal försöker de ibland att säga några ord på engelska. Men ibland verkar det som om det närmast är en fördel att jag inte kan prata ryska eller lettiska för då blir de ju inte avbrutna av att jag svarar, utan kan bara prata på och utgjuta sitt hjärta utan avbrott.
Peter, your reaction to these wanderers can be practiced at home... A simple, "yes dear" will keep them happily talking for hours! (should my wife read this she'll know I was only joking, right dear?)
ReplyDelete