Det är inte lätt att vara lett (eller svensk för den delen)

Då vi flyttade till Lettland skrev jag ett inlägg om de olika otaliga myndighetsbesöken som krävdes för att vi skulle kunna bli registrerade i Lettland. Du kan läsa om det HÄR.

Men det visade sig då vi flyttade tillbaka till Sverige att det inte var så lätt att bli svensk igen efter några år utomlands. Det krävdes myndighetsbesök och lång väntan för att få lämna in en ansökan om att få bli svensk igen.

Men allra minst lätt var det medan vi bodde i Lettland. Då vi flyttade till Lettland hade vi fått ett beslut från Försäkringskassan i Sverige som gick ut på att vi skulle få stå kvar i Svensk försäkringskassa under tre år. Detta var ett undantag från de normala reglerna eftersom vi var "utsända" av Frälsningsarmén i Sverige.

Att stå kvar i svensk försäkringskassa fungerade utmärkt i teorin, men i praktiken fungerade det inte alls. Då vi hade ett återbesök hos vår husläkare i Nacka, kunde vi inte komma förbi registreringen i receptionen. Den vänliga damen bakom disken förklarade vänligt att vi inte fanns. Det tyckte vi var tråkigt att höra för vi visste ju att vi fanns. Först efter en lång stunds övertalning ringde sköterskan in till vår husläkare och då han sa "släpp in dom", lät sköterskan oss motvilligt passera.

Då vi senare skulle hämta gå till apoteket för att hämta ut det elektroniska receptet som vår husläkare hade skrivit ut var det svårare. Vi fanns ju inte, var kommentaren vi fick av den vänliga damen på apoteket. Visserligen fanns receptet som vår husläkare skrivit ut till oss, men eftersom vi inte fanns, kunde hon ju inte lämna ut medicinen till någon som inte finns. Det lät ju logiskt men vi gjorde vårt bästa för att bevisa att vi fanns. Vi visade våra svenska pass och körkort, men det hjälpte inte. Finns man inte så finns man inte. Vi fick gå ifrån apoteket utan medicinen. Dessbättre var inte medicinen av livsviktig natur, för om den varit det hade vi idag inte funnits på riktigt.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte är lätt att var lett, men att det inte heller är så lätt att försöka vara svensk, även om man aldrig varit annat än svensk i flera generationer. Har man flyttat utomlands och slutat existera är det lönlöst att försöka bevisa att man finns.

På väg hem...

Nu åker vi hem. Ja, det kan vara svårt att veta var hem är. I tre och ett halvt år har vi sagt varje gång vi skulle åka tillbaka till Riga att "nu åker vi hem". Men nu åker vi hem åt andra hållet. Vi har lämnat ifrån oss lägenhet, bil, kontor, nycklar, mobiltelefoner och allt annat.

Det var inte så lätt att bli lett då vi flyttade hit. Men å andra sidan är det inte så lätt att bli svensk heller. Det tänkte jag berätta lite mer om i morgon.

Hur blir det nu då? Vad händer i våra liv då det nya året tar sin början? Ja, det tänkte jag berätta lite mer om på onsdag.

Hur blir det med hemsidan, rupeba.se, i fortsättningen? Ja, det tänkte jag berätta lite om på torsdag.

Men idag tänkte jag framför allt be att få önska er alla ett Gott Nytt År! Om ni absolut måste skicka upp fyrverkeripjäser i kväll: Var försiktiga så att ni inte skadar er själva eller andra.

Peter Baronowsky

Borås Tidning om Frälsningsarmén i Lettland

Ja, vi hade ju besök i Lettland av en reporter och en fotograf från Borås Tidning. Det blev ett nio sidor långt reportage den 22 december. Reportaget finns inte på nättidningen, men här kommer några bilder från tidningssidorna:

´Gonatt´ - Ruts Lettlandsdagbok - Del 3

Nu har vi inte så många dagar kvar som ledare för Frälsningsarméns arbete i Lettland. För tre och ett halvt år sedan flyttade vi till Lettland och i några läsvärda blogginlägg beskrev Rut vårt inträde i Republiken Lettland. Här kommer del 3:

"Jag skulle ge mitt vittnesbörd. Jag tänkte att jag skulle inleda med att säga något på lettiska. Som tur var kontrollerade jag med min tolk vad det var jag höll på att säga och hon hann korrigera mig. Jag ville börja med att säga God afton! – Lab vakar!, men kom ihåg fel och höll i stället på att säga ”Ar labu nakti” – vilket betyder God natt! - ett uttryck som man bara använder när man går och lägger sig. Det hade nog inte varit så smart att börja min offentliga verksamhet här i Lettland med att önska alla gonatt! Jag bekände öppet vilket misstag jag hade hållit på att göra, till folkets stora jubel och applåder."

Läs mer

Ruts Lettlandsdagbok - Del 2

Nu har vi inte så många dagar kvar som ledare för Frälsningsarméns arbete i Lettland. För tre och ett halvt år sedan flyttade vi till Lettland och i några läsvärda blogginlägg beskrev Rut vårt inträde i Republiken Lettland. Här kommer del 2:

"Det har varit väldigt varma dagar här, sol och närmare 30 grader. Därför har vi haft fönstren på vid gavel. Som tur är har vi fönster både åt gatan och åt gården, så vi kan få till korsdrag, när det blir alltför varmt.

I går kväll när vi gick och la oss, var det väldigt varmt och vi hade fönstret i sovrummet, som vetter åt gatan, på vid gavel. Det är sannerligen inte som hemma på Nåttarövägen i Nacka, där de enda ljud som når in i sovrummet är koltrasten som sjunger upp sig vid fyratiden på natten. Här är det ett brusande trafikljud ute på gatan hela natten."

Läs mer

Ruts Lettlandsdagbok - Del 1

Nu har vi inte så många dagar kvar som ledare för Frälsningsarméns arbete i Lettland. För tre och ett halvt år sedan flyttade vi till Lettland och i några läsvärda blogginlägg beskrev Rut vårt inträde i Republiken Lettland. Här kommer del 1:

"Jag var nyopererad. Foten låg inlindad i ett stort bandage. Bara den yttersta delen av tårna stack ut framför bandaget. Stortån hade fortfarande en blodfläck fastän det gått fem dar sedan operationen, men foten fick inte komma i vatten. Jag hade inte särskilt ont, men dagen innan hade jag gått åtta gånger så mycket som de rekommenderade stegen mellan toaletten och sängen. Vi hade packat för resan till Lettland…"

Läs mer

Tomten avslöjad!

Så var det julafton. Det ringde på dörren, och vem var det som kom om inte tomten. En av småflickorna blev livrädd och gömde sig under köksbordet. Men till slut blev längtan efter att få julklappar starkare än rädslan, så hon lockades komma fram med en hand fast förankrad i farmors trygga hand.

Men då tomten böjde sig framåt för att tala till de små flickorna var det en av de andra småflickorna som tyckte sig känna igen pappas röst bakom tomtemasken. Hon var frimodig nog att ta tag i tomtens skägg och tomtens identitet var avslöjad. Där kan man verkligen säga att tomten fastnade med skägget i brevlådan.

Det är skillnad mellan religion och religion

(Bilden från Inblick)

Ibland kan det vara svårt att förstå hur folk tänker. Man säger att det är OK med spiritism i barnens adventskalender, medan det inte är OK att barnen ska få höra psalmsång i kyrkan.

Spiritismen i barnens adventskalender tar sig i uttryck i "Anden i flaskan" och många talar för att det inte alls är farligt att handskas med andar.

Jag undrar vad som skulle hända om man behandlade kristendomen på samma sätt som spiritismen. Tänk om nästa års adventskalender skulle handla om några barn som bad till Gud och hur de fick bönesvar. Jag kan inom höra de indignerade rösterna som talar om otillbörlig kristen påverkan.

Ja, det är verkligen skillnad på religion och religion.

Lucia

I Sverige är luciafirandet i självklarhet i alla "Dagis" och sedan uppåt i åldrarna. Här är ett klipp från Dagiset där ett av barnbarnen går.


I Lettland är luciafirande inte så vanligt. Men genom Svenska Ambassadens försorg kommer vi att få delta i ett par luciaframträdanden. Ikväll är det mottagning på svenska ambassaden med luciatåg, och i morgon är det stor konsert i den fullsatta domkyrkan, med medverkan av en svensk kör och flera kända lettiska musiker. Där kommer Frälsningsarmén att finnas med med sin julgryta vid utgången efter konserten. Ambassadören kommer också i år att tala om Frälsningsarméns arbete i Lettland i sitt tal.

Hallå Nyhetsflödet

Hallå, Nyhetsflödet, varför skriver ni så mycket om adventsfirandet i skolorna, kanske någon frågar. Ja, svarar jag, det är helt enkelt därför att alla skriver om det just nu. Nyhetsflödet skapar inte nyheter, det bara speglar det verkliga nyhetsflödet i tidningar och bloggar.

De senast dagarna har vi tagit in artiklar i detta ämne från Aftonbladet, Expressen, Metro, Världen idag, Dagen, Kyrkans Tidning och många bloggar. "Alla" skriver tydligen om det nuförtiden.

Och det kanske finns skäl till det. Skolverket har verkligen målat in sig i ett hörn genom att börja förbjuda det nästan alla vill. Skolverkets uppgift borde kanske inte vara att förbjuda inslag i skolan som blir lite extra högtidliga och speciella för barnen. Och det blir bara konstigare och konstigare för varje gång Skolverket yttrar sig i frågan. Skolverkets budskap till skolorna har blivit: "Ni får gärna gå till kyrkan för att fira advent, men ni får absolut inte tala om varför man firar advent."

Förbönens makt

Igår hade vi vår sista ledardag i Lettland. Alla officerare och ledare var samlade till en heldag i Riga. Vi hade också en intensiv förbönsstund för alla som ville ha förbön.

I förbindelse med den stunden delade jag ett utdrag ur Marcus Birros bok, "Släng alla kartor", som jag fick i födelsedagspresent. Birro berättar om sin ungdom och en stor del av sitt liv som ung vuxen då han var i det närmaste konstant berusad. Han gifte sig sedan och deras första och andra barn dog nyfödda i deras armar. Nu var Birros fru havande igen och Birro deltog en kväll i ett offentligt samtal på Älvsjömässan där han och en kvinnlig präst samtalade och där Birro berättade om de svåra stunderna som nybliven pappa. Och så skriver han:

"Just när jag skulle kliva upp ur fåtöljen och ta emot blommorna som en tjej från själva mässa kom med i sin famn förändrades mitt liv igen, från grunden, och för alltid.
   -Gå inte riktigt ännu, Marcus. Vi tänkte hålla förbön för sig, för Jonna och för barnet ni väntar.
   Jag var helt oförberedd på detta. Mer än så. Jag var på väg ut, ner från scenen. Det var mitt i den mediala hysterin runt Kvällsöppet och jag var spänd som en fjäder. Halvtimmen på scen, med befriande uppriktigt tal om Gud, sorg, tröst och barnlängtan, hade varit ett välkommet avbrott från känslan av beredskap som jag befann mig i, dygnet runt , just då.
   Jag tror inte att jag ens riktigt visste vad förbön var för något, ännu mindre hur det gick till. Jag trodde det handlade om små, krumma tanter med sjal på huvudet som tände ett ljus i kyrkan för sin make som hade dött trettio år tidigare. Något åt det hållet.
  Jag satte mig ner igen och hörde hur prästen först bad alla att stilla sig några sekunder innan hon sade:
   - Gud, vi ber dig för Marcus och Jonna. Vi ber särskilt för det kärleksbarn de väntar i detta nu. Vi ber att det kommer att bli bra för dem alla tre den här gången. Gud, håll din vakande hand över den här lilla familjen. I nåd och frälsning. Amen.
   Sedan. Nästan en minuts tystnad och efter det, försiktiga applåder som strax blev allt högre och högre.
   Då rasade den sista muren och jag grät som ett litet barn. Jag var helt oförberedd. Jag hade inte kunnat drömma om kraften i denna förbön. Om jag hade fått reda på att de skulle avsluta samtalet med en bön för vårt barn, hade jag antagligen, omedvetet om inte annat, förhållit mig en aning skeptisk, spelat med lite kanske, betett mig som jag inbillade mig att de förväntade sig att jag skulle bete mig. Lite som när man vill låna en hundring och får en femhundring.
   Men nu! Jag hade inte en chans. Andligheten invaderade mig. Jag stod skyddslös. Jag skakade i hela kroppen, benen bar inte. Det kändes lite som när man får ett hastigt sockerfall. Man blir darrig, illamående, yr och svag. Så kändes det. Fast bättre. Jag fick sitta ned på de låga trappstegen som ledde ner från scenen och min första fråga till prästen är pinsamt simpel men ändå så hjälplöst ärlig:
   -Vad hände egentligen?
   -Du har blivit rörd vid, sade prästen.
   Hon hade rätt. Det var exakt så det kändes. Jag har ägnat mycket tid att analysera mitt känsloliv. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att det är det mitt författarskap går ut på. Att rota i det innersta. Jag är van vid det. Jag försökte också den här eftermiddagen att reda ut begreppen- Det var bara det att det inte var begrepp, det var något annat, något större, något kraftigare, något verkligare och något övernaturligt och mystiskt. På flera sätt är den där stunden fortfarande mer verklige för mig idag, än vad tusentals andra saker, som jag kan känna och ta på, är.
   Det var Gud som hände den där eftermiddagen och jag behöver inte rota i det mer än så. Det finns. Det är så verkligt något kan bli. Jag tackar Gud för den där förbönen. Allting gick bra dessutom. Deras böner gjorde skillnad.
  Livet blev sig aldrig mera likt efter den där blåsiga eftermiddagen. Jag är glad för det."
(Ur "Släng alla kartor" sid 273-274)

På Östersjön

Ännu en natt på Östersjön! Det har varit en stormig natt och det har gungat ganska bra. (Bilden till vänster måste ha tagits vid ett lugnare tillfälle). Sent igår kväll fick vi byta hytt eftersom golvet i vårt duschrum fylldes med vatten som kom upp ur avloppet. Men nu, klockan fem på morgonen, känns det som om havet lugnat ner sig, och vi har gott hopp om att kunna lägga till i Riga om några timmar.

Internetuppkopplingen på båten har blivit något bättre.

Jag skrev ett brev för ett halvår sedan till TallinkSilja som trafikerar Stockholm-Riga och frågade om de inte kunde göra något åt den dåliga internetuppkopplingen på de två båtarna som trafikerar sträckan. Jag fick svar i två olika brev där man försökte förklara problemen med att ge internetuppkoppling till många användare samtidigt över satellit.

Men nu har det alltså hänt. TallinkSilja har investerat i en förbättrad internetuppkoppling. På kvällarna fungerar den fortfarande dåligt. Då är det många som surfar på internet. Vid den tidpunkten på dygnet då jag brukar uppdatera rupeba.se går det ganska bra. Jag är förmodligen den enda på hela båten som är i behov av internetuppkoppling klockan fyra på morgonen. De enda andra människor som jag ser på båten är ett fåtal mer eller mindre berusade personer som irrar omkring och letar efter sin hytt.

Ha en bra dag!

Skolbarn får inte veta varför

I söndags var en av de stora nyheterna i massmedia att Skolverket har utfärdat vägledande bestämmelser om skolavslutningar i kyrkan. Dagens Nyheter citerar Skolverkets representanter och skriver:
"Skolverket har slagit fast att det är möjligt att ha skolavslutning i kyrkan och att en präst kan medverka. Kravet är att det inte får förekomma konfessionella inslag. Men är det då möjligt att över huvud taget ha en samling i kyrkan i advent som ju i sig är en religiös högtid?
Vi menar att det är möjligt. En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.
Det kan förstås uppfattas som motsägelsefullt – en religiös högtid utan religiösa inslag."

Jag är utbildad lärare och då jag utbildades var viktigt att komma ihåg att det räcker inte med att förmedla kunskap, det var ännu viktigare att förstå varför saker och ting var som de var. Förståelsen var lika viktig som kunskapen.

Då det gäller skolornas besök i kyrkan i adventstid gäller inte den principen. Barnen får se ett kyrkorum fullt med kristna symboler och höra psalmer om advent. Prästen får lov att finnas med, men han får inte säga något om Gud.

Vore det inte på sin plats att prästen berättade varför kyrkor finns? Det borde ju vara en väldigt viktig fråga att svara på då barnen träder in i ett sammanhang fullt med, för en del barn i alla fall, oförståeliga symboler.

Det verkar som om Skolverket är rädd för att låta prästen svara på frågan varför? Då kanske det kommer fram obekväm information till barnen. Information om människors gudslängtan, om att människor tror på Gud och att människor har ett behov av en plats där man regelbundet får träffas för att höra talas om och till och med för att möta Gud.

Nu kommer Dagboken även på andra språk

Ruts andaktsbok, Dagboken, små tankar för märkvärdiga dagar, har funnits tillgänglig på svenska sedan 2008. Nu kommer den också att publiceras på andra språk.

Den engelska utgåvan heter Simple Musings for Simple Living, och vi räknar med att få den från tryckeriet i slutet av denna vecka (vecka 47). Sven Ljungholm har under en längre tid översatt Dagens Andakt till engelska och den har varje dag publicerats på den engelska sidan av rupeba.se. Tio procent av intäkterna på varje såld bok kommer att gå till Frälsningsarméns arbete i Lettland. Har du engelsktalande vänner kan det kanske vara ett bra julklappstips.

Under vårterminen 2013 räknar vi med att publicera Dagboken även på norska. Det är Marianne Spor, en tidigare elev på Jelöy Folkehögskole, som översatt boken till norska.

Ny bok

Nu finns det en ny bok i AFFÄREN. Det är en bibelstudiebok om Apostlagärningarna.

Ja, man kanske inte ska kalla den för ny. Den publicerades som "Krigsropets Bibelskole" med ett avsnitt varje vecka under 1980-talet. Sedan har den gått på rupeba.se som "Bibelskola på nätet" 2009.

Men nu ger vi ut den som en pdf-bok. Du kan gå till AFFÄREN för att läsa mer om boken och beställa den,

Ett steg vidare

Frälsningsarméns bidrag gick vidare i den Schweiziska nomineringen av bidrag till Melodifestivalen i Malmö 2013. Den 15 december tävlar den tillsammans med nio andra sånger för att bli uttagen som Schweiz bidrag till Melodifestivalen.

Du kan höra bidraget "You and me" här:

Affären har öppnat!

En ny sida har öppnat på rupeba.se. Det är AFFÄREN där man kan beställa böcker och skrifter. Både sådana som kostar pengar och sådana man får gratis. Välkommen på ett besök. Gå till AFFÄREN.

En anpassad kristen

Jag skrev igår om Marcus Birros bok "Släng alla kartor". Jag tycker som oftast om att läsa vad Birro skriver i krönikor i olika tidningar. Han är väldigt frispråkig om livet med Gud. Men alla är inte lika förtjusta i det.

I Expressen skriver Aase Berg en recension om Birros bok. Då jag läser recensionen får jag intrycket av att hon tycker att kristen bör man inte vara. Och om man trots det är kristen så bör man helst inte tala om det. Och om man måste tala om det bör det inte vara i medier som "vanliga" människor läser.

Dessutom tycker tydligen Aase Berg att om man ändå måste vara kristen bör man vara det i en kristendomsform som Aase Berg tycker är minst anstötlig. Däribland ingår Livets Ord och Ulf Ekman inte. Hon skriver: "I slutet av boken tar han rentav Ulf Ekman och Livets ord i försvar."

Det är inte lätt att vara kristen nu för tiden. Helst ska man inte vara det alls, sen ska man inte tala om att man är det och om man trots allt detta ändå är det, ska man vara det i ett samfund som Aase Berg inte har något emot. Men hon glömmer att tala om var man ska vara med i stället, om man nu vill vara politiskt korrekt.

För min del tycker jag det verkar vara jobbigt att vara en sån anpassad kristen som Aase Berg kan acceptera. Jag tror jag väljer att vara en riktig kristen istället.

"Släng alla kartor"

Jag fick Marcus Birros nya bok för en tid sedan. Jag tycker om att läsa Birros krönikor i bland annat Expressen och Världen idag. Det är ovanligt att se någon skriva så personligt om Gud i Expressen och ibland till och med på Sportsidorna.

Jag har börjat läsa boken och kommer säkert att återkomma med någon kommentar vad det lider. Titeln med uppmaningen att slänga alla kartor är säkert avsedd att provocera och jag får väl så småningom reda på vad Birro menar med det citatet. Men jag menar nog att det säkraste sättet att komma vilse i livet och i geografin är att slänga alla kartor.

Så vill du komma till rätt adress kan det vara bra att ta fram kartan igen, och om du vill komma rätt i livet är det bra att ta fram Bibeln: "Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv." (Frälsningsarméns första lärosats)

Guldkorn från Brengle

Samuel Logan Brengle (1860-1936) var en ledande helgelseförkunnare inom Frälsningsarmén. Han har skrivit en rad böcker om helgelse och Peter Farthing har nu sammanställt en bok med artiklar ur Brengles författarskap (Samuel Logan Brengle - Heart for God). Här kommer några utdrag i min egen översättning från engelska.

Brengle besöker Norge   - Guldkorn från Brengle 1
Himmel, helvete och Brengle  - Guldkorn från Brengle 2
Hemligheten till kraft - Guldkorn från Brengle 3
Andlig kraft - Guldkorn från Brengle 4 
Låt boken forma ditt liv - Guldkorn från Brengle 5

Var inte olydig den himmelska visionen - Guldkorn från Brengle 6

Guds ledning - Guldkorn från Brengle 7 
Brev till en ung officer - Guldkorn från Brengle 8

Tidig söndagsmorgon i Riga den 11 november

Veckorevy från min utkikspunkt på livet

Ännu en söndagsmorgon i Riga. Den kommande veckan kommer vår efterträdare som ledare för Frälsningsarmén i Lettland på sitt första besök i landet, och jag börjar alltmer förstå att våra söndagsmorgnar i Riga alltmer börjar närma sig sitt slut. Vid årsskiftet övergår ansvaret för Lettland på någon annan. Vi ber att Gud rikligen ska välsigna Christine Bailey och hennes tid i Lettland.

Förra söndagen var vi på besök i Borås. Vårt senaste barnbarn skulle döpas i kyrkan i Kinna. Det var andra gången vi fick se Maja Baronowsky. Första gången var då hon var en dag gammal i familjens hem på Jelöy Folkehögskole i Norge. Maja uppförde sig oklanderligt i kyrkan.

Prästen ber för Maja assisterad av Majas storasyster

Maja hos farmor

I prästens doptal betecknade han barndopet som att "reservera en plats i himlen". Jag har svårt att känna mig hemma i ett sådant synsätt. Jag tycker det är rimligt att anta att mitt liv och mina livsval är avgörande för var jag kommer att tillbringa evigheten. Jag tycker inte det är rimligt att anta det avgörande för om jag kommer till himlen eller inte beror på vilka mina föräldrar är och om de bär fram mig till ett barndop eller inte. Till slut tycker jag det är rimligt att anta att om jag medvetet väljer att inte leva mitt liv tillsammans med Jesus, varför skulle jag då tvingas leva i evigheten tillsammans med honom?

Men, sist och slutligen, är det ju inte jag som avgör var folk ska tillbringa evigheten, och dopgudstjänsten innehöll mycket annat som var fint. Bland annat föräldrarnas löfte om att be för sitt barn och vägleda det på bästa sätt. Må Gud välsigna Maja och alla andra små barn som påbörjar sin spännande resa genom livet.

Veckan har också innehållit ett antal sammanträden i Stockholm, med bland annat styrelsemöte för Baltiska Barnfonden och sammanträde med Lettlandsrådet.

Under Stockholmsbesöket åt Rut och jag lunch på ett köpcenter. Jag gick till disken och beställde två pastarätter till oss. Mannen i kassan ropade till kocken: "Två pasta till den äldre mannen här!" Jag vände mig om, men jag kunde inte upptäcka någon äldre man. Så förstod jag att det var mig han talade om. Jag måste vara mycket äldre på utsidan än vad jag är på insidan.

En annan spännande sak har hänt under veckan. Vi har skickat in andaktsboken Dagboken på engelska för tryckning. Sven Ljungholm har under en längre tid översatt Dagens Andakt till engelska och den har varje dag publicerats på den engelska sidan på rupeba.se. Sven har nu gått igenom hela boken igen, vår son Stefan har gjort färdigt manuskriptet för tryckning och nu räknar vi med att boken kommer ut till jul. Tio procent av intäkterna på varje såld kommer att gå till Frälsningsarméns arbete i Lettland.

Nästa år räknar vi med att publicera Dagboken även på norska. Det är Marianne Spor, en tidigare elev på Jelöy Folkehögskole, som översatt boken till norska.

I fredags blev vi utbjudna på middag av Becketts för att fira en födelsedag. På restaurangen i Gamla stan i Riga hörde jag att sällskapet vid bordet vid sidan av vårt talade norska och dessutom på en dialekt som jag kände igen. Jag vände mig till sällskapet och sa: "Det är inte ofta vi får höra en sådan fin norska talas i Riga. Kommer ni från Kristiansund?"  Det stämde och då de fick höra att vi tillhörde Frälsningsarmén sa den ena av de tre damerna att de nya kårledarna i Kristiansund var så trevliga. Det visste vi för det var bara några veckor sedan vi besökte kåren i Kristiansund och kårledarna Bodil och Helge. Det visade sig att vi hade fler gemensamma bekanta. Alla tre kände en av våra tidigare elever från Jelöy Folkehögskole, "Lille", som egentligen heter Jeanette och som bor i Kristiansund. En av damerna hade till och med gått på babysång med sitt barn hos Lille. Ja, världen är inte så stor och vi skickade med hälsningar med dem hem till Helge och Bodil och till Lille. Du kan läsa om vårt besök i Kristiansund HÄR och HÄR.

Förresten, under vårt besök i Kristiansund berättade Lille att hennes artonåriga dotter skulle åka till Jelöy Folkehögskole nästa sommar. Samma skola där Lille själv gick 1988. Där kommer hon att möta vår son Daniel, som nu är lärare på Folkehögskolen. Samma skola där Rut och jag var lärare för mer än 25 år sedan. Daniel var elva år då Lille var elev på skolan. Citatet "släkten följa släktens gång" (Från "Härlig är jorden") passar väl bra här.

Igår, lördag, var det regional hemförbundssamling i Riga. Eller rättare sagt samling för "Women ministries". Ett åttiotal kvinnor var samlade och Rut talade om att reflektera Gud.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå ned för trappan till gudstjänsten på Riga första kår. Och sedan, en ny arbetsvecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

"Peter, låt RUT ge dig julfrid"

Jag fick ett mail med ärendemeningen "Peter, låt RUT ge dig julfrid". Jag öppnade spänt mailet med förväntan att jag skulle få information om hur min fru Rut, skulle ge mig julfrid i år.

Nu var det inte riktigt det som var budskapet i mailet. Det handlade om att jag borde anlita en städfirma för att få lite mer julfrid och finansieringen kunde jag få hjälp med genom RUT-avdraget. Nåväl, jag tror att vi städar själva som vanligt i år också. Julfriden brukar kunna infinna sig ändå.

Här följer budskapet ifrån mailet:

Hej Peter, Juletider för med sig mycket värme och gemenskap men tyvärr också mycket stress. De flesta av oss vill ha det extra fint hemma till adventsfikat och julafton, men visst är det roligare med julbaket än med julstädningen? Låt RUT ge dig julfriden RUT-avdraget innebär halva priset på städning direkt på fakturan. Ge ditt hushåll den välbehövliga vilan och mer tid över åt den roliga delen av julstöket genom att anlita en städfirma!

Brev till en ung officer

Samuel Logan Brengle (1860-1936) var en ledande helgelseförkunnare inom Frälsningsarmén. Han har skrivit en rad böcker om helgelse och Peter Farthing har nu sammanställt en bok med artiklar ur Brengles författarskap (Samuel Logan Brengle - Heart for God). Här kommer några utdrag i min egen översättning från engelska.

Tidigare inlägg från boken finns här:
Brengle besöker Norge   - Guldkorn från Brengle 1
Himmel, helvete och Brengle  - Guldkorn från Brengle 2
Hemligheten till kraft - Guldkorn från Brengle 3
Andlig kraft - Guldkorn från Brengle 4 
Låt boken forma ditt liv - Guldkorn från Brengle 5

Var inte olydig den himmelska visionen - Guldkorn från Brengle 6

Guds ledning - Guldkorn från Brengle 7 

Brev till en ung officer
Guldkorn från Brengle 8

Planera din tid. Låt inte tiden rinna bort mellan fingrarna. Håll dig till ditt planerade program så långt som möjligt så ska du finna att du växer till inför Gud och människor (Luk 2:52). Planera ditt arbete tidigt på morgonen och genomför sedan din plan.

Ta god tid för din stund i enrum med Herren varje dag. Investera tid på din helgelse. Ge Gud tid att tala till dig, forma dig, undervisa dig.

Prioritera att ta tid till bön och bibelstudium varje dag.  Då kommer din själ att bli som en prunkande trädgård. Vi behöver arbeta med våra egna hjärtan först. Då blir arbetet för andra lätt och glädjefyllt.

Då du har din stund med Gud, förvänta att han ska tala till dig. Ha en anteckningsbok till hands för att skriva ned tankar och vägledning som Gud ger till dig. 

Obama vald till president - En seger för sekulariseringen?

Dagen efter presidentvalet hölls en debatt mellan Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, och Mats Selander. En bekant som var närvarande vid debatten berättade att Sturmarck i sitt öppningsanförande sa att det är glädjande att sekulariseringen går framåt över världen. Detta sade han som en kommentar till att Obama valdes som president i USA. Det var framförallt Obamas inställning till aborter och samkönade äktenskap som föranledde den kommentaren.

Nåväl, man måste inte vara kristen för att försvara det ofödda livets rätt att leva. Det är en uppfattning som till och med en humanist borde kunde försvara.

Men det är säkert många fler än Sturmarck som ser det amerikanska presidentvalet som en kamp mellan olika ideologier.

Under nattens direktsändning från valet intervjuades två kvinnliga studenter från Handelshögskolan. Deras kommentar var att de tyckte att det var bra att Obama vann eftersom han företrädde samma ideologiska uppfattning som de själva, också nämnde de aborter och samkönade äktenskap. Ja, valet handlade till stor del om vilka värderingar man ville se råda i USA.

Obama företräder på många områden värderingar som står i skarp kontrast till traditionella kristna värderingar, och då kanske speciellt abortfrågan och frågan om samkönade äktenskap, men också förhållandet till Israel.

Men, å andra sidan har Obama kämpat hårt för ett sjukförsäkringssystem som omfattar alla i USA. En reform som ligger nära den kristna tanken om omsorg för alla. Han har utan tvekan arbetat passionerat och målmedvetet för att genomföra den reformen.

Vilken uppfattning man än har om Obama tror jag ganska bestämt att Obama inte skulle hålla med Sturmarck om att hans seger är ett tecken på ökad sekularisering i USA.

Men, för en gångs skull, måste jag nog hålla med Sturmarck. Värderingsfrågorna stod i centrum i valet och många la säkert sin röst på Obama på grund av Obamas inställning i moralfrågorna.

Får man tala om Gud i kyrkan?

På Svenska Dagbladets "Brännpunkt" skriver Sara Pellving om begravningar i kyrkan. Pellving uttrycker det opassande med att prästen drar in Gud i begravningsceremonin. Hon skriver: "Det är då jag återkommer till frågan: Vem tänker du på vid din farfars begravning? För visst är det märkligt att den dag som vi borde ägna åt just farfar, att vi då lyssnar till psalmer och Bibelns ord. Borde det inte vara så att det kristna budskapet hör hemma alla andra dagar på året? Varje dag har vi möjlighet att ägna oss åt bön och psalmer. Och varje söndag kan vi gå på våra gudstjänster. Gör gärna det! Men varför ägnar vi oss åt kyrklighet på vår farfars begravning?"

Jag trodde först att det var ett skämt, men det verkar faktiskt som om Sara Pellving manar vad hon skriver. Om man väljer en begravning i kyrkan borde man inte förvänta att det blir en kristen begravning då?

Ja, det är inte lätt att vara präst nu för tiden. Inte får man nämna Gud i kyrkan då skolbarnen kommer till skolavslutning och inte får man nämna Gud om man har en begravning i kyrkan. Passar det överhuvudtaget någon gång att tala om Gud i kyrkan? Och varför ska de som inte vill ha med kyrkan att göra bestämma vad man får säga i kyrkan?

Måndag i Stockholm

På måndagsförmiddagen hade vi vårt förmodligen sista sammanträde med styrelsen för Baltiska Barnstiftelsen. Stiftelsen har under flera år stött vår verksamhet "Barnens Hus" i Sarkani.

På kvällen gjorde vi något så ovanligt sam att gå på bio. Vi såg filmen om Olof Palme. En mycket intressant tidsskildring från senare delen av 1900-talet där många olika röster fick komma till tals. Vi har under åren i Lettland också kommit i kontakt med Palmefamiljens historia genom deras släktgård Skangale, där Frälsningsarmén idag bedriver verksamhet med både Barnhem och Kriscenter för kvinnor.

Om "måbra-teologi" igen

Jag skrev för en tid sedan ett blogginlägg om "måbra-teologi". Inlägget publicerades även på "Blod & Eld", och fick där en del kommentarer. Du kan läsa kommentarerna HÄR och där har du också möjlighet att lägga till dina synpunkter.

Vad är problemet med Emerging Church?

Den som någorlunda regelbundet läser rupeba.se kan inte ha undgått att lägga märke till att jag inte är speciellt positivt inställd till det som kallas Emerging Church. Det är till och med värre än så. Jag ser förkunnelsen i Emerging Church som ett stort hot mot bibelgrundad sann kristendom i vår tid.

Vill du läsa tidigare inlägg kan du hitta en översikt här.

Väl medveten om att jag generaliserar så vill jag ändå dra fram några framträdande drag i Emerging Church för att tydliggöra varför jag ser den som en stor fara.

Bibeln är inte en normerande bok inom Emerging Church. Bibeln är ett inlägg i samtalet som jämställs med andra synpunkter och inlägg i samtalet. Resultatet detta är att den kristne lever på ett gungfly som utgörs av vad jag tänker, känner och hör andra säga.

Begreppen synd och frälsning är närmast obefintliga inom Emerging Church. Om det inte finns rätt eller fel eller synd, finns det inget behov av frälsning och förlåtelse, vilket gör Jesu död på korset helt meningslös.

Talet om himmel och helvete handlar mest om våra levnadsförhållanden här på jorden. Till slut kommer alla människor att bli frälsta. En del före döden och andra efter döden. Detta minskar naturligtvis de kristnas iver att vinna andra människor för Kristus.

De olika religionerna kan ses som olika vägar till Gud.

Jag ser Emerging Church som gammal liberalteologi i modern dräkt. Avsikten med både liberalteologi och Emerging Church är positiv. Man vill göra det lättare för människor att tro och och tar bort eller omtolkar de delar av Bibeln och den kristna läran som man tror kan vara anstötliga för nutidsmänniskan. Risken är uppenbar. I sin iver att anpassa evangeliet till dagens människor blir det lätt ett helt annat evangelium än det som finns i Bibeln och då är det en allvarlig villolära.

Det var då det...

Den djaevelske treenighed: Bagtalelse, Misundelse og Sladder jubler over seiren over en av korpsets kjaemper

Under Bibelhelgen i Kristiansund bodde vi i en lägenhet som också var kårens expedition. Där fanns det ett norskt Krigsrop från 1904 med denna bild och text som var hämtad från "Ordrer och regler för soldater", med starka varningar för att tala bakom ryggen på sina soldatkamrater.

Detta var mer än hundra år sedan. Man använde ett bildspråk och ett ordbruk som var betydligt mer mustigt än vad vi skulle använda idag. Men även om uttryckssättet känns främmande för oss, så är budskapet lika aktuellt idag.

Kan man ta bort Kristus?

En stor nyhet i Dagens Nyheter förra veckan var att ett stort norskt uppslagsverk tar bort alla tidsangivelser med "före Kristus" och "efter Kristus". Uppgifterna kommer från den stora norska dagstidningen Aftenposten.

Inte ens de ateistiska diktaturerna i Nazityskland eller Sovjet lyckades utradera årsräkningen som hänvisar till Kristi födelse.

Dagens Nyheter skriver: "Sedan fem dagar tillbaka har en liten, men kanske betydelsefull, förändring gått att se i internetutgåvan av det norska uppslagsverket Store norske leksikon, skriver Aftenposten.

Den romerske statsmannen Gaius Julius Caesar uppgavs tidigare vara ”född 100 f.Kr” och ”död 44 f.Kr”, alltså ”före Kristus”. Men sedan justeringen beskrivs årtalen i stället som ”100 fvt” och ”44 fvt”."

Det är många i våra dagar som gör vad de kan för att låtsas som om Jesus inte finns eller funnits. Men frågan kommer att ställas också i fortsättningen: Varför börjar vår tidräkning när den börjar? Och svaret kan bara bli ett enda: Hela vår tidräkning baseras på Jesu födelse.

Det är förmodligen ett svårt projekt att radera ut Jesusnamnet. Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som idag. Det har aldrig funnits så många människor tidigare som tror att Jesus lever idag och inte bara vid vår tideräknings början.

Atlantvägen utanför Kristiansund

Rut tillsammans med kårledarna Helge och Bodil.
Lägg märke till bron i bakgrunden som ser ut att sluta halvvägs på väg till himlen.

På söndagseftermiddagen före avslutningsmötet på mötesserien i Kristiansund tog kårledarna med oss ut på en biltur för att beskåda Atlantvägen som går söderut från Kristiansund på väg mot Molde. En fantastisk väg längst ute i havsbandet med spektakulära broar mellan öarna. Se själv:

Tidig söndagsmorgon i Kristiansund, Norge

Veckorevy från min utkikspunkt på livet.

Kristiansund ligger ute i havsbandet på Norges västkust. Det var snöstorm då vi landade i fredags och efter gudstjänsten igår berättade en man som varit sjöman hela sitt liv att det kvällen vi landade hade varit sexton meter höga vågor ute till havs och att en båt hade förlist. Det kan blåsa ordentligt härute.

Under veckan har vi haft 24/7 bön hela veckan i Lettland. Varje timme från förra söndagen till idag har det varit en eller flera som haft bönevakt. Rut och jag hade varsitt bönepass tidigt i måndags morse. Det är en fantastisk känsla att vara med i en sådan bönekedja. Då jag börjar mitt bönepass kan jag nästan inom mig höra någon annans Amen, och då jag en timme senare säger mitt Amen, vet jag att en ny röst tar vid och talar med Herren.

I tisdags hade vi officersmöten för vår officerare i Lettland. Vi talade om förbundet. Att Gud är förbundets Gud och vi såg också tillbaka och fick möjlighet att förnya våra förbund. Både det förbund vi undertecknade då vi blev soldater och det förbund vi undertecknade som officerare.

På tisdagskvällen, efter officersmötena, reste vid över Östersjön och ned till Smålandsgården för att vara med om Ledardagar för det Svensk/Lettiska territoriet. Du kan läsa om det här om du missat det tidigare.

Frelsesarmmen i Kristiansund, Norge

Igår (lördag) hade vi en heldag i Kristiansund med Bibelstudier på förmiddagen och gudstjänst på kvällen.

I kväll har vi avslutningsmötet för mötesserien och sedan är det dags att återvända till Riga för en ny arbetsvecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

"Må-bra" - förkunnelse

Har det skett en omsvängning i förkunnelsen? Förr handlade förkunnelsen mest om att människor måste omvända sig och bli frälsta för att inte gå förlorade. Idag hör man allt oftare att det viktigaste är att människor ska känna sig hemma och känna sig accepterade för den de är och att de är OK precis som de är.

Men är människan verklig OK som den är? I så fall måste Jesus totalt ha missuppfattat situationen. Jesus dog ju för att människan inte är OK som den är, utan för att människan måste få sin synd förlåten och bli född på nytt och förvandlad.

Enligt Frälsningsarméns lärosatser är en förutsättning för att bli frälst att man inte känner att livet är OK, utan tvärtom, att man ångrar sin synd och sitt liv utan Jesus ("Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning").

Finns det inte en risk om vi förkunnar ett "Må-bra" - budskap, där människan är accepterad precis som den är och där människan är OK precis som den är? Finns det inte en risk att människan invaggas i tron att allt är väl och missar målet: att blir frälst och tillbringa evigheten tillsammans med Jesus? För Frälsningsarmén säger också i sina lärosatser "Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff."

Finns det inte en risk att en sådan förkunnelse får människan att må så bra och känna sig så accepterad att den inte behöver Jesu förvandlande kraft i sitt liv?

Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar och tala om hur du ser på detta.

Du är rikare än du tror!

Atlantvägen, Kristiansund

Nu är vi på väg till en bibelhelg i Kristiansund, Norge. Igår lämnade vi Smålandsgården och Ledarkonferensen och körde genom en snöstorm upp till Stockholm. Idag ska vi fortsätta till Kristiansund på den norska västkusten.

Ikväll har jag ett glädjande besked till människorna i Kristiansund: "Du är rikare än du tror!" I Efesierbrevet 1:3 kan vi läsa att Gud har välsignat oss med all himmelens välsignelse genom Kristus. Han har välsignat oss med alla välsignelser. Så vi är verkligen rika! Men även om det är sant att vi är rikare än vi tror, så är också motsatsen lika sant: "Du är inte rikare än du tror!" Det är vår tro som sätter gränser för vad vi kan ta emot av allt det som Gud har välsignat oss med. Gud redan gett oss välsignelserna, men vi måste i tro ta emot dem för att de ska bli våra.

Ledarkonferens på Smålandsgården

Smålandsgården

Efter våra officersmöten i Lettland på tisdagen åkte vi direkt till Smålandsgården i Örserum för Territoriets Ledarkonferens. Speciella gäster under dagarna är Robert och Janet Street, Europaledare för Frälsningsarmén.

Temat för konferensen är Vision 2020. Huvuddelen av konferensen ägnades åt att samtala om utformningen av det nya visionsdokumentet.

Konferensen gav oss också tillfälle  att för första gången träffa vår efterträdare för Frälsningsarmén i Lettland, Christine Bailey från England.

Christine Bailey under en kaffepaus, samtalande med Mona Stockman

Idag kommer Rut och jag att att ha ett undervisningspass med temat "Från vision till verklighet". Efter Ledardagarna åker vi vidare till Stockholm och i morgon (fredag) vidare till Kristiansund i Norge för en Bibelhelg.

Tusen andakter

Nu har vi passerat 1000-strecket på rupeba.se. En andakt från ettusen olika kapitel i Bibeln. Anteckningar från min dagliga bibelläsningen.

Jag räknar naturligtvis med att täcka in alla kapitel i Bibeln så småningom, men att det nu är över tusen andakter klara är väl värt att uppmärksamma.

Bibelkommentarerna tillhör de absolut mest besökta sidorna på rupeba.se.

Här hittar du översikten över andakter som är klara i dag. Fler kommer!

General Wickbergs vittnesbörd

Stephen Court skriver på Army Barmy blog:

General Wickberg ger följande korta vittnesbörd:
"Vi var 500 kadetter i min årskull. Vår rektor var kommendör Charles Jeffries. Men vi såg aldrig till honom speciellt mycket utom vid stora möten och lektioner. Han hade startat Frälsningsarméns arbete i Kina och han älskade Kina. Han talade ofta om det storslagna landet. Men vad vi blev än mer imponerade av var då vi fick reda på att han hade varit ledare för "skelettarmén" som bekämpade William Booth och hans Frälsningsarmé på gatorna i Whitechapel till dess han blev omvänd och blev kristen själv. Han var verkligen en typisk londonbo, en man av få ord, alltid direkt på sak, som kunde predika om helvete-eld och djävulens svans, så vi nästan kunde känna lukten av svavel!"
----
Stephen Courts kommenterar: Först och främst att ledaren för skelettarmén blir frälst. Och han blir pionjär i ett missionsland. Att hans årskull hade 500 kadetter. Att han predikade helvete-eld effektivt.

Pragkongressen för sista gången

Här kommer en sammanställning av alla inlägg från samlingarna i Prag, oktober 2012.

- Bilder från Prag

- Gudstjänst fredagskvällen i sin helhet
- Gudstjänst lördagskvällen i sin helhet
- Gudstjänst söndag förmiddag i sin helhet

Rapporter från "Peters Personliga":
- Se upp, Prag, nu kommer vi snart!
- Sången bryter igenom barriärer  
- Frimodighet, Enhet och Kraft
- Begränsar du Gud?
- "Mitt hjärtas önskan och min bön"
- Tidig söndagsmorgon i Prag
- Friluftsmöte i Prag
- "Det händer något i Europa"
- Mobilisera medlemmarna! - del 1 (3)
- Mobilisera medlemmarna! - del 2 (3)
- Mobilisera medlemmarna - del 3 (3)

Alla inlägg från kongressen i Prag 2012

Här kommer en sammanställning av alla inlägg från samlingarna i Prag, oktober 2012.

- Bilder från Prag

- Gudstjänst fredagskvällen i sin helhet
- Gudstjänst lördagskvällen i sin helhet
- Gudstjänst söndag förmiddag i sin helhet

Rapporter från "Peters Personliga":
- Se upp, Prag, nu kommer vi snart!
- Sången bryter igenom barriärer  
- Frimodighet, Enhet och Kraft
- Begränsar du Gud?
- "Mitt hjärtas önskan och min bön"
- Tidig söndagsmorgon i Prag
- Friluftsmöte i Prag
- "Det händer något i Europa"
- Mobilisera medlemmarna! - del 1 (3)
- Mobilisera medlemmarna! - del 2 (3)
- Mobilisera medlemmarna - del 3 (3)