På Svenska Dagbladets "
Brännpunkt" skriver Sara Pellving om begravningar i kyrkan. Pellving uttrycker det opassande med att prästen drar in Gud i begravningsceremonin. Hon skriver: "
Det är då jag återkommer till frågan: Vem tänker du på vid din farfars
begravning? För visst är det märkligt att den dag som vi borde ägna åt
just farfar, att vi då lyssnar till psalmer och Bibelns ord. Borde det
inte vara så att det kristna budskapet hör hemma alla andra dagar på
året? Varje dag har vi möjlighet att ägna oss åt bön och psalmer. Och
varje söndag kan vi gå på våra gudstjänster. Gör gärna det! Men varför
ägnar vi oss åt kyrklighet på vår farfars begravning?"
Jag trodde först att det var ett skämt, men det verkar faktiskt som om Sara Pellving manar vad hon skriver. Om man väljer en begravning i kyrkan borde man inte förvänta att det blir en kristen begravning då?
Ja, det är inte lätt att vara präst nu för tiden. Inte får man nämna Gud i kyrkan då skolbarnen kommer till skolavslutning och inte får man nämna Gud om man har en begravning i kyrkan. Passar det överhuvudtaget någon gång att tala om Gud i kyrkan? Och varför ska de som inte vill ha med kyrkan att göra bestämma vad man får säga i kyrkan?
No comments:
Post a Comment