Mackan Andersson har skrivit ett par blogginlägg om Frälsningsarmén och HBTQ. Blogginläggen kan du läsa här och här. Mackan hänvisar också till Patrik Oltermans bloggserie om HBTQ där Patrik framför liknande tankar.
Mackans slutsats av sina två blogginlägg blir att eftersom han inte som frälsningsofficer får viga par av samma kön, bli konsekvensen att han måste tacka nej till vigselrätten överhuvudtaget.
Det är en intressant och ovanlig slutsats. Det vanliga är motsatsen. Ett antal präster i Svenska Kyrkan försöker avsäga sig vigselrätten för att de inte vill tvingas viga par av samma kön. Samma resonemang har förts bland de evangelikala frikyrkorna. Det finns många röster som höjts för att kyrkan måste avsäga sig vigselrätten om man i framtiden tvingas viga samkönade par. Men Mackan kommer fram till helt motsatt uppfattning. Han kan inte ha vigselrätt därför att han inte får viga par av samma kön.
Jag har en del invändningar mot Mackans, och även Patriks, sätt att argumentera. Argumentationen bygger på att det endast är skolade teologer som kan begripa vad Bibeln egentligen säger. Det diskvalificerar alla de enkla bibelläsarna ute i stugorna som läser Bibeln och tror sig ta emot Guds ord.
Jag tror att utgångspunkten för bibeltolkning är att Bibeln talar för att bli förstådd. Jag tror att man går fel om man tror att Bibeln menar något annat än det den påstår. Då Bibeln säger att det är fel att utöva homosexuella handlingar, tolkar man det så att Bibeln inte alls säger att det är fel med homosexuella handlingar utan något helt annat.
Jag håller helt och hållet med om att man måste tolka Bibeln och att Bibeln i vissa stycken inte menar ordagrant vad den säger. Detta gäller i första hand den poetiska och apokalyptiska litteraturen. Men då det gäller den undervisande brevlitteraturen har jag svårt att tro att den skulle mena något annat än det den påstår.
Jag har svårt att känna respekt för en bibeltolkning som försöker bevisa att det som är politiskt korrekt idag är det som Bibeln i alla år har sagt, även om ingen tidigare förstått det. Jag hade haft lättare att respektera en sådan bibeltolkning för några tiotal år sedan då i stort sett alla människor hade uppfattningen att det var fel med homosexuella handlingar.
Det finns på svenska utmärkt teologisk litteratur som kommer fram till helt andra slutsatser än de som Mackan och Patrik företräder. Chrys Caragounis, professor i Nya Testamentets exegetik, skrev en bok med titeln Homoerotik för några år sedan. Han har sedan dess blivit förföljd, hotad och anmäld på grund av sin bibeltolkning. Det är aldrig populärt att ha en annan uppfattning än den som är politiskt korrekt.
Jag kan naturligtvis ha helt fel, men då jag läser vad Mackan och Patrik skriver i detta ämne får jag uppfattningen att de utgår från en uppfattning de tycker borde vara den korrekta och anpassar bibelordet därefter.
/PB
Hej Peter!
ReplyDeleteTill att börja med vill jag bara tacka dig för att du tar dig tid att både läsa mina inlägg och sedan kommentera själv.
Vi kommer fram till olika ståndpunkter och slutsatser när det rör HBTQ. Och för mig är det är OK. Dels har jag inte försökt att redogöra för någon slags facit i frågan, som alla andra måste rätta sig efter, utan _enbart_ klargöra för den process som ligger som bakgrund till mitt egna ställningstagande.
Alltså - jag menar inte att alla måste ha en teologisk utbildning för att nå fram till någon slags sanning här. Jag redogör för den metod med vilken jag försökt att sätta mig in i frågorna och vilken slutsats jag personligen kommit fram till.
Hela min egen fascination för grundtextstudier (något som du tidigare konstaterat på din andra blogg, tror jag... ;) )föds ur ett försök att förstå texten och dess mening, utan mellanhänder av teologer eller olika översättningars olika tolkningar.
Det är ett försök att ta på allvar att "läsa som det står". En princip jag har haft länge. (Som jag tror att vi båda diskuterade flera gånger också, omkring sekelskiftet, då jag hade dig som mentor. Jag är fortfarande tacksam för de där samtalen vi förde då.)
Vi kommer alltså både ur en gemensam läsningstradition ("Vi tror att Anden kan uppenbara Ordet för vem som helst. Och vi tror att lättaste sättet att försöka sätta sig in i texten är att läsa som det står.") och har samma Bibelsyn.
Och ändå kommer vi fram till olika åsikter här.
Och igen - det är OK för mig.
Men jag känner emellanåt att det hisnar när vi ställs inför vissa teologiska frågor. Då måste jag ställa mig frågan "Är jag säker på att jag faktiskt förstår vad det står?" "Kan jag grundspråken tillräckligt väl för att uttala mig med auktoritet här?"
Det rör sig inte enbart om ord som "asenokoites", utan kan vara frågor som är betydligt viktigare för mig och tjänsten. Det kan vara läsningen av "Junia" eller "Junias" i Romarbrevet, som är något som Catherine Booth bygger sina största argument på, för kvinnor i kyrklig tjänst. Jag gör samma läsning som hon, men jag använder det som ett belysande exempel att det inte alltid är majoritetsuppfattningen som är facit i en fråga där vi kan "läsa som det står" på olika sätt. Jag skriver därför inte att "arsenokoites betyder inte homosexualitet", jag skriver att det är ett svåröversatt ord och att det råder tveksamheter kring vad det egentligen betyder.
När det slutligen gäller vigselrätten uppfattar jag det som just en rätt, inte en skyldighet. Jag kan inte favorisera ett jordiskt syskon framför ett annat. Men det där har jag redan redogjort för. Men min uppfattning är att det ändå inte utgör huvuddelen av min framtida tjänst inom Armén. Det finns ganska många officerare inom rörelsen som inte har vigselrätt, alls. Så det kommer säkert att ordna sig.
Till sist - allt gott till dig och din familj. Jag fortsätter att be för er som är i Lettland, dagligen.
/Mackan
Ps. Det här svaret postas till min blogg också. Bara så du vet.