Idag 1/3 - Könlösa människor

Torsdagen den 1/3 - Könlösa människor

Jag läste häromdagen i min dagliga bibelläsningen orden: "Flytta inte gammal gränssten" (Ords 23:10). Någon vis man lär ha sagt att man ska inte flytta en gammal gränssten innan man tagit reda på varför den en gång sattes upp.

I våra dagar går det annars fort att flytta gränsstenar. Gud skapade människan till man och kvinna, men vi gör allt för att sudda ut skillnaden. Just nu pågår debatten om "Hen". Förskolor ska anlita genuspedagoger med uppgift att lära ut att det inte finns någon skillnad mellan pojkar och flickor. Detta måste för övrigt vara en mycket svår pedagogisk uppgift. Men det verkar som om man eftersträvar den könlösa människan och kallar henne eller honom för "Hen".

Det var inte så länge sedan vi fick lära oss ett nytt uttryck: "Könsneutrala äktenskap". Hur kan man vara könsneutral? Då det gäller flygbiljetter och i många andra sammanhang ombeds man skriva in sitt kön. Kan man skriva "könsneutral" eller kan man skriva "hen"?

Nyligen har vi fått läsa att KD ändrat uppfattning då det gäller sterilisering vid könsbyte. Om man inte tillämpar sterilisering vid könsbyte handlar det egentligen inte om könsbyte, utan att lägga till ytterligare ett kön till det redan befintliga. Här handlar det inte om att vara könlös, utan snarare att vara tvåkönad. Vi kan då få en pappa som föder barn.

Det allra senaste är frågan om rätt till insemination för ensamstående kvinnor. På den frågan har KD inte vikt ner sig. De övriga partierna i Alliansen har där kört över KD. Med det beslutet gör man pappor överflödiga i det framtida familjebyggandet.

I de flesta andra frågor framhålls pappans betydelse. Man tvingar till exempel bägge föräldrarna att ta ut föräldraledighet även om familjen skulle önska en annan ordning. Man vill att även pappan ska vara närvarande i barnets liv. Jag antar att man stiftat den lagen för barnets bästa, eller?

Måste verkligen alla gränsstenar flyttas? Och hur långt måste de flyttas? Blir livet bättre utan gränsstenar?

Peter Baronowsky (Peters Personliga)

Idag 29/2 - Om det goda ryktet

Onsdagen den 29/2 - Om det goda ryktet
Idag är det skottdagen. Vi har fått en extra dag att arbeta. Vilken gåva!

Om det goda ryktet
Igår skrev jag om ett William Booth-citat som jag läste i Geoff Ryans bok som jag håller på att läsa. William Booth sa: "Du förstår, vi har inget gott rykte som vi kan förlora"

Då jag läser vidare i boken hittar jag ett citat som förklarar närmare hur William Booth tänkte: "Alla ser på oss som dårar, om dom inte tänker ännu värre saker om oss. Därför kan vi gå in i en stad och göra exakt vad vi tycker är bäst, utan att tänka det minsta på vad någon kan säga eller önska. Vi behöver bara behaga Gud och få folk frälsta, och det är inte svårt."

Förra veckan läste vi i Dagboken om Göran Skytte som tänker i samma banor som William Booth: 
"Göran Skytte hör till en av de ”kändisar” som omvänt sig till kristen tro under senare tid. Göran Skytte berättade att när hans bok, som beskriver hans omvändelse, skulle ges ut fick han en massa goda råd från människorna runt honom. De flesta handlade om att han på något sätt skulle hålla tillbaka sin bekännelse, för att inte riskera att bli ”stolleförklarad”. Men Skytte var inte rädd för detta utan säger ungefär: ”hur lågt man än sätter ribban, finns det ändå en skara som anser att man gått för långt”

Det verkar som om både William Booth och Göran Skytte tänker så här: "Det är lika bra att bli "stolleförklarad", för då har man ingenting att förlora. Då kan man verkligen radikalt stå upp för Jesus"

/PB (Peters Personliga)

Idag 28/2 - Gott rykte

Tisdagen den 28/2 - Ett gott rykte


Jag håller på att läsa en bok av Geoff Ryan och i boken fastnade jag för ett lösryckt citat av William Booth: "Du förstår, vi har inget gott rykte som vi kan förlora"

Jag vet inte var Geoff hittat citatet och jag vet inte i vilket sammanhang William Booth kan ha uttalet det. Jag kan bara gissa.

Min gissning är att William Booth sa det som en förklaring till att Frälsningsarmén vågade gå emot myndigheterna eller den allmänna opinionen. De hade ju inget att förlora. De var redan föraktade av folk på gatorna som kunde anfalla frälsningssoldaterna och trakassera dem. De vågade höja rösten mot de stora företagen som sög ut arbetarna. De vågade göra det som var rätt, det som Gud manade dem till att göra. De hade ju ingenting att förlora. De hade ju inget gott rykte i alla fall.

Och hur är det idag med Frälsningsarmén? Jag är ganska säker på att Frälsningsarmén har ett oerhört gott rykte. Många människor som kanske inte ens är troende har en väldigt hög uppskattning av Frälsningsarméns arbete.

Motsvarande citat idag skull kanske kunna vara: "Du förstår, så kan vi vi inte göra. vi kan förlora vårt goda rykte."

Det finns naturligtvis mycket bra med att ha ett gott rykte. Men kan det vara så att det goda ryktet gör att vi inte vågar göra saker som vi borde göra? Eller att vi kanske inte vågar vara den profetiska rösten i samhället och säga saker som inte är politiskt korrekta för att inte skada vårt goda rykte?

Jag bara ställer frågan...

/PB (Peters Personliga)

Idag 27/2 - Flummiga ateister

Måndagen den 27/2 - Flummiga ateister

Vad är det egentligen som händer i den svenska kvällspressen? Expressen har under en längre tid gett Marcus Birro fritt utrymme att predika tron på Gud. Nu kan man även i Aftonbladet läsa en krönikör som kritiserar ateismen och upphöjer konsekvenserna av den kristna tro. Sällsynta tongångar i kvällspressen.

Natalia Kazmierska skriver i Aftonbladet:

"Få människor kan vara så världsfrånvända som ateister.
Det senaste exemplet är planerna på att bygga en ateistisk kyrka i London. Bakom ligger författaren och religionskritikern Alain de Botton, som säger sig vara avundsjuk på de troendes vackra samlingslokaler. På konstupplevelserna, den imponerande arkitekturen och den mysiga stämningen i katedraler och kapell.
”Varför ska bara religiösa få tillång till allt detta?” frågade sig de Botton, och lanserade ”Temple to Perspective”.
Ett ateistiskt alternativ till Sankt Peterskyrkan och Blå Moskén."

Krönikören avslutar med orden:

"De senaste åren har församlingar runt om i Sverige till exempel fått ta emot allt fler fattiga i behov av ekonomiskt stöd. Familjer som knappt har råd med mat och kläder söker sig till kyrkorna som en sista utväg, och inte för att beundra altartavlorna. Finanskrisen – denna apokalyps orsakad av rationella, Harvardutbildade finansstrateger – har slagit hårt mot de redan utsatta. Många fler hade gått under om vi inte hade haft präster, imamer och andra djupt troende som ser det som en livsuppgift att hjälpa medmänniskor.
Jag bara undrar – vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?"

Som sagt, vad är det egentligen som händer i den svenska kvällspressen?


I övrigt idag
Läs Marcus Birros vittnesbörd om sin omvändelse.
I Morgonkollen idag skriver Stanley Sjöberg om elden som kvävdes och Marie Willermark gör ett inlägg i debatten om "Hen": Könlösa konstigheter.
Läs också i dagens Morgonkoll om utvecklingen för den utvisade kongolesiska partorn Jean.

/Peter Baronowsky (Peters Personliga)

Idag 25/2 - Järnladyn

Lördagen den 25 februari
Järnladyn
Det händer inte så ofta, men den här veckan hände det. Det var säkert flera år sen sist; Vi gick på bio! Det var en film som jag gärna ville se: Järnladyn som handlar om den tidigare Brittiska premiärministern.

Det var ett och annat citat i filmen som kan vara väl värt att tänka på i den postmoderna tid vi lever i, citerade som jag kommer ihåg dem:

"Alla pratar idag om att de känner så eller så, men vi kan inte låta våra liv ledas av hur vi känner. Det viktigaste är inte hur vi känner, utan hur vi tänker."

"Många tänker bara på hur de ska bli något. Det borde vara mycket viktigare i vårt liv att göra något än att bli något."

Nya order i Norge
Nu har de nya orderna för frälsningsofficerare i Norge gått ut. Du kan läsa hela listan här.

/PB
(Peters Personliga)

Idag 24/2 - Himmel, helvete eller mittemellan

Fredagen den 24 februari

Himmel, helvete eller mittemellan
Debatten tog fart då Rob Bell skrev boken "Love wins", där Bell hävdar att det förmodligen blir så att alla människor till slut bli frälsta. En del före döden en del efter döden.

Därefter kom det ett antal böcker som tydliggjorde Bibelns budskap om den dubbla utgången, himmel eller helvete. En av de bättre böckerna i ämnet är "Erasing hell" av Francis Chan. Jag tror att båda böckerna är översatta till svenska.

Sen kom, på svenska, Stefan Swärds bok "Efter detta" som också den försvarar den klassiska undervisningen om den dubbla utgången.

Nu läste jag ett blogginlägg av Stanley Sjöberg där han skriver:
"Jag tycker att predikanter som talar om himmel eller helvete, gör det allt för svart-vitt. Sanningen är att den som blir frälst kommer att bedömas utifrån hur man levde sitt liv. Det blir olika nivåer av himmelsk härlighet. På ett jämförbart sätt kan man gå förlorad men hamna i olika nivåer av den verkligheten."

Stanley Sjöbergs uppfattning har, såvitt jag förstår, väldigt lite stöd i Bibeln. Den utgår förmodligen snarare från vad Stanley Sjöberg tycker borde vara det riktiga och väcker en rad nya frågor som Stanley inte kommenterar.

-Är de bästa verkligheterna av att gå förlorad ungefär lika bra som de sämsta varianterna av himmelsk härlighet?
-Om de bästa varianterna av att gå förlorad är relativt bra, hur viktigt är det då att missionera och evangelisera? Leder inte den undervisningen till att vi försöker få människor att bli snälla i stället för att bli frälsta?

/PB
(Peters Personliga)

Idag 23/2 - "Hen?"

Torsdagen den 23/2 - "Hen?"

Jag har inte lyckats undgå att det pågår en stor debatt, bland annat på Dagens Nyheter, om begreppet "Hen". Det handlar om att man vill uppfostra barn könsneutralt. Man talar om könsneutral skola och könsneutral uppfostran.

Men jag tror att man för en hopplös kamp. Människor är inte könsneutrala. Hur mycket man än försöker uppfostra bort könet, så kvarstår sanningen; det finns pojkar och flickor. Är det inte så det står redan i skapelseberättelsen: "Och Gud skapade människan...till man och kvinna..." (1 Mos 1:27).

Lyckligtvis finns det de som ifrågasätter det visa med könsneutral uppfostran. Socionomen Elise Claeson säger att "Hen" gör barn förvirrade. Hon kritiserar också genuspedagogiken och säger: "Det är en ideologi, inte en vetenskap".

/PB

Idag 22/2

Onsdagen den 22 februari
Idag börjar vi med utvecklingssamtal med de kadetter som ska ordineras i juni i år. Idag ska vi också visa runt en grupp ungdomar från Gotland som samlat in pengar för att stödja en av våra hjälpverksamheter för barn.

Onsdagsklippet idag är en av mina absoluta favoriter: Ernie Haase med "Oh, what a savior". Lyssna och njut.

Idag lägger jag också ut en kommentar till Patik Oltermans kommentar till något jag kommenterat på Mackan Anderssons blogg. Inlägget är på engelska, men vill du försöka läsa det ändå kan du hitta det här.

/PB

Idag 21/2

Tisdagen 21/2
I helgen var det soldatinvigning på kåren i Liepa. Det sammanföll med att kåren fyllde sjutton år. Det var många år sedan det var soldatinvigning i Liepa senast och de fyra nya soldaterna hälsades välkomna med blommor och ovationer.

Se bildreportage från invigningen

/PB (Peters Personliga)

Idag 18/1 - "Vi kan inte förändra det förflutna, men vi kan förändra framtiden"

Lördagen den 18 februari
"Vi kan inte ändra det förflutna, men vi kan ändra framtiden"
Idag är det en ödesdag för Lettland. Lettland går till val, och valet handlar om Ryska språket ska bli ett officiellt andraspråk i Lettland.

Frågan är mycket känslig och det har varit många hätska kampanjer åt båda håll. Lettlands förre presiden Zatlers vänder sig till de rysktalande och ber dem rösta mot att ryska ska bli officiellt språk.

Zatlers skriver på Leta News:
''Vi kan inte förändra det förföutnma, men vi kan förändra framtiden. Vi kommer att leva i det här landet tio. tjugo år framöver. Idag vilar vårt lands framtid på våra skuldror"

Ikväll vet vi hur det gick...

 Bilden: Ex-president Zatlers på den svenska ambassaden tillsammans med FA:s regionchefer i Lettland.

/PB

Idag 17/2 - Krigets offer

Fredagen den 17 februari

Jag håller just nu på att läsa en bok av Geoff Ryan, "The Siren Call of a Dangerous God."
Jag har träffat Geoff ett antal gånger. Bland annat bodde Rut och jag hemma hos Geoff och Sandra under en vecka i södra Ryssland i Rostov na Donau. De stod i ett fantastiskt arbete med många nyfrälsta och en växande kår.

I boken skriver Geoff om det som var allra svårast. Att förlora någon under frälsningskriget. Kriget att vinna människor för Gud skördar ofta offer bland våra egna. Satan försöker locka bort soldater från striden. Att förlora en kämpe som stått en nära. Att förlora en soldat som ger upp och bara blir likgiltig inför frälsningskriget. Det smärtar. Geoff skriver:

"Satan är en krypskytt. Han vet vem han kan ta och hur. Den som jag aldrig hade väntat mig, den starkaste, den mest överlåtna, den som hade så stora gåvor, den som stod mig närmast, den som jag skulle pekat på om du bad mig att peka på mina bästa soldater, min högst värderade krigare - det var dessa han tog sikte på.


Det var inte alla som föll, men tillräckligt många. Alldeles för många.

Jag kommer ihåg hur jag låg vaken en natt, efter att ha tillbringat större delen av natten i bitter och meningslös ilska, anklagande Gud, Satan och mig själv i tur och ordning.

Vi hade förlorat ännu en - en sann krigare. En evangelist som hade fört många till till kåren. En ledare i församlingen. En vän. Borta. Andligt död. Ännu ett offer. Oavsett hur mycket jag  själv och resten av hären hade försökt, visade det sig att det inte räckte till.


Våra försök att rädda honom hade pågått i ungefär tre månader och jag var utmattad. Men ännu värre; Jag visste att vi hade förlorat igen."

/PB

Idag 20/2

Måndagen den 20 februari
Här kommer ännu ett smakprov från boken jag håller på att läsa. Boken är skriven av Geoff Ryan och är glimtar från den tiden han arbetade för Frälsningsarmén i Ryssland.

Frälsningsarméns högkvarter i Moskva hade fått en förfrågan från staden Saratov, där man bad att Frälsningsarmén skulle börja arbeta.

Geoff åkte dit för att undersöka möjligheterna. Då Geoff kom dit möttes han av kostymklädda män som förde ut honom i en ny lyxbil. Väl inne i bilen förstod Geoff att han hade hamnat hos maffian.

Så fort bilen startat började konversationen:
"Geoff", sa Evgeny, "vill du ha en cigarett?"
"Nej tack, jag röker inte", svarade jag
"Du röker inte, eh?"
"Nää"
(Paus) "Dricker du?"
"Nää"
"Kvinnor?"
"Bara min fru"
(Paus) "Ja, jag har också funderat på att sluta röka"

Efter fyra dagar då Geoff skulle åka hem igen, frågade han varför Evgeny hade inbjudit Frälsningsarmén till staden och vad han hade att vinna på det.

"Något speciellt hände i det ögonblicket. Jesus talade till mig genom banditens mun. Evgeny, jag var ganska säker på att han aldrig hade sett en Bibel och ännu mindre läst i Bibeln, såg upp i mina ögon och sa: "Du vet, jag var i Moskva några år i början på 90-talet (paus). Jag var i fängelse och ni besökte mig (paus), ja, en liten gammal tant från Frälsningsarmén besökte mig. Då sa jag till mig själv, Frälsningsarmén är en bra organisation, då jag kommer ut ska jag göra vad jag kan för att få Frälsningsarmén till min hemstad. Det är varför."

Ur boken "The siren call of a dangerous God"

Idag 16/2 - Få har sett själva träningen

Torsdagen den 16 februari
Få har sett själva träningen, många har uppmärksammat resultatet

Jag skrev för några dagar sedan ett inlägg om Foppa som tyckte livet som ishockeyspelare var OK bland grabbarna inne i omklädningsrummet. Men så sa han: "Men sedan måste man ju ut på isen också." Jag hänvisade då till kristenlivet och att många kristna kanske har glömt missionsbefallningen och sitter helst inne bland sina vänner.

Vi måste ut. "Gå ut i hela världen", sa Jesus. Men han sa också "Gå in". Då gäller det vår privata bönekammare dit vi ska gå för att tala med vår Far i himmelen. Då jag tänkte på det kom jag ihåg en artikel jag läste i Dagens Nyheter för några år sedan. Den handlade om Nilla Fischers förberedelse för VM i Kina. Hon talar om att det är inte många som ser de tidiga morgnarna av träning. Men många ser resultatet.

Det kan även gälla vår privata bönetid med Herren på morgnarna. Det är ingen som ser oss då vi går in i vår bönekammare. Men man kommer att se resultatet.

Drömmen om Kina höll Nilla motiverad. Hur ser din dröm ut?

Dagens Nyheter 2007-03-11 - "Väckarklockan ringer bara en gång. Det är grymma 05:00. En halvtimme senare startar träningen. Alltid i blåst, ofta i regn, och någon enstaka gång gör hennes joggningsskor i storlek 40 även avtryck i snöslask.
För Nilla Fischer, 21, är vägen till fotbolls-VM i Kina väldigt lång. Den börjar fyra morgnar i veckan med 90 minuters "powerwalk", inga tillägg. Ensam, monoton fettförbränning längs Malmös mörka gator med tidningsbud och någon tom grön buss som enda, och inte speciellt entusiastiska, åskådare.
Det är drömmen som får upp henne ur sängen. Drömmen om Kina.
- Kanske inte direkt när jag går upp, då är det mest svordomar men vid varje fyspass plockar jag fram Kina, berättar Nilla.
- Bilden jag får är av USA-VM. Då satt jag själv klistrad framför teven och fantiserade om att få vara där och se på. Nu ser jag mig själv spela.
Få har sett själva träningen, många har uppmärksammat resultatet."

/PB

Idag 15/2

Onsdagen den 15 februari
Jag läste en liten notis på ledarbloggen i Dagen med rubriken "Utan frälsis fryser Sverige". Notisen handlar om att Frälsningsarmén öppnade ett tillfälligt natthärbärge i Stockholm.

Så här skrev Dagen med en anspelning på ett TV-program i TV4 för inte så länge sedan: "Det är ett bra och efterföljansvärt initiativ. Och ett exempel på att utan varma hjärtan fryser Sverige. Det är kalla fakta, om TV 4 förstår vad vi menar."

Jag är inte säker att TV4 förstår vad dom menar, men jag förstår...

/PB

Idag 14/2

Tisdagen den 14 februari
Idag är det alla hjärtans dag. Det finns säkert någon som skulle uppskatta att bli ihågkommen av dig.

Förutom att det är alla hjärtans dag får vi idag också besök av Arne Nordberg från Sverige. Han kommer för att hjälpa oss att organisera vårt nya Centrallager för hjälpsändningar i Riga. Arne har ju i många år arbetat med humanitära hjälpsändningar genom FA Bistånd i Västerås.

I söndags hade Rut och jag ansvaret för gudstjänsten i Bauska. Det var en positiv upplevelse att möta de gamla och de nya soldaterna i Bauska. Den senaste soldatinvigningen i Bauska var den första januari i år då sju nya soldater invigdes. Så här såg set ut då:

Och här finns fler bilder från soldatinvigningen.

/PB

Idag 13/2 - Följer du med ut på isen?

Måndagen den 13 februari - Följer du med ut på isen?

I Dagens Nyheter läste jag ett inlägg från veteranmatchen mellan Sverige och Finland. I det svenska laget fanns Börje Salming, 60 år, och Foppa, nyss pensionerade från NHL.

Foppa fick frågan om han saknar Ishockeyn och hans svar blev:
"– Det är väl snacket i omklädningsrummet, sade han och svepte med handen mot kompisarna:
– Men sedan ska man ju ut på isen också..."

Och jag fortsatte att tänka....
Är det så det har blivit i våra församlingar? Vi tycker om att sitta därinne och umgås med de våra. De som är på samma sida som jag själv. Där trivs vi, där vill vi vara, där vill vi lägga vår tid.
– "Men sedan ska man ju ut på isen också..."

Jesu kallelse handlar inte om att vi bara ska sitta därinne och ha det bra tillsammans med de våra. Jesus sa att vi skulle gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Att vara kristen handlar inte bara om att sitta därinne. Vi ska gå ut i hela världen och låta "Din vilja ske" och låta "Ditt rike komma..."

Följer du med ut på isen?

/PB

Idag 10/2

Fredagen den 10 februari
I morse vaknade vi utan värme i huset. Det var väl ingen större fara med det, men det var bara början. Efter ett par timmar ringde man från Officersskolan. Det strömmade ned vatten genom taket i herrarnas duschavdelning. Rören hade frusit sönder och någonstans hade isen sprängt röret.

Ettårskadetterna fick ha sin lektion i ett annat rum, medan tvåårskadetterna kämpade med att hindra det forsande vattnet att ta sig ut till resten av byggnaden. Det hinner liksom aldrig bli riktigt långtråkigt här i Riga.

Bilderna i huvudet från förra helgens möten i Seda hänger kvar. Vi hade en öppen informations- och frågestund efter mötet. En man, som kanske inte var riktigt nykter, påstod högljutt att det inte finns något liv efter döden. Rut talade om för honom och alla andra att våra val här i livet påverkar hur vi kommer att leva våra liv i evigheten.

Men vi ser hur hopplösheten är en förlamande kraft. Då det varken finns något hopp i den här världen och inte heller i den kommande, då är allt hopplöst. Då är det naturligt att dricka sig berusad för att åtminstone för en liten stund glömma bort hopplösheten. Vi måste plantera hopp i människor. Hopp frigör energi att handla. Jag kunde nästan höra mannens rop på hjälp då han sa att det inte finns något liv efter döden. Det var nästan som om han tiggde om att vi skulle tala om för honom att han hade fel, att det fanns något efter döden. Jag hoppas att vi lyckades plantera ett litet senapskorn av hopp i honom.

Idag publicerar jag också lite information på svenska om kongressen i Riga den 15-17 juni i år. Hänvisningsskylten med information om kongressen kommer att finnas kvar i vänsterspalten på rupeba.se hela tiden fram till kongressen. Jag kommer också att fylla på med information efterhand som den blir färdig.

/PB

Idag 9/2 - 04:09

Torsdagen den 9 februari
Jag vaknar upp i ett kallt hus. Värmesystemet verkar inte fungera. Det är kallt ute...

Igår morse såg jag på listan på Topplogg.se att vår hemsida var den näst mest besökta sidan i kategorin filosofi/religion. Det är naturligtvis roligt att se att någon läser det vi skriver. Se här.

Idag dag postar jag också min slutreplik i samtalet med Mackan Andersson om Bibeln och homosexualitet.

Idag är det torsdagsmorgon och vi deltar i Frälsningsarméns internationella bönemöte varje torsdagsmorgon mellan 08:30 och 09:00. Den bönehalvtimmen avslutas med vår dagliga morgonbön på Regionhögkvarteret klockan 09.00. Läs mer här.

Slutreplik i samtalet med Mackan Andersson om homosexualitet och Bibeln

Först och främst, Mackan, skriver du att jag uttrycker bristande respekt i mitt svar till din senaste kommentar. Om du uppfattar mig som respektlös så ber jag om ursäkt. Det är inte alls min avsikt.

Som jag poängterat tidigare har jag den största respekt för dig. Men jag har inte respekt för ditt sätt att tolka Bibeln. Det är naturligtvis omöjligt att översätta en text från ett språk till ett annat utan att man förlorar några betydelser och tillför några nya. Om man läser Bibeln med den utgångspunkten kan man inte vara säker på något. Det finns alternativa sätt att översätta varenda vers i Bibeln, och det finns inte ett enda uttryck i Bibeln som man inte kan hävda att det hade en något annorlunda betydelse i grundtexten.

Du skriver att då man i många bibelöversättningar skriver om homosexualitet så är det inte alls säkert att det är homosexualitet som menas. Det ordet finns inte med i grundtexten, skriver du. Det kan vara ett helt riktigt konstaterande. Men orsaken till att det i många ledande bibelöversättningar, både svenska och internationella, står om homosexualitet, är att de språkforskare som översatt Bibeln ansett att det är det klart rimligaste tolkningen. Och varför ska man sträva att finna mindre rimliga tolkningar då det finns mer rimliga alternativ.

I den svenska Bibel 2000 finns inte ordet homosexualitet. I stället har man valt att översätta det med ”män som ligger med andra män” (1 Kor 6:9) respektive ”män som ligger med män” (1 Tim 1:10). Även om man inte använder ordet homosexualitet, säger man väl ändå detsamma men med andra ord.

Jag kan naturligtvis ha helt fel, men jag får känslan, varje gång jag läser sådana bibeltolkningar, att man utgår från vad tycker att Bibeln borde säga, och försöker hitta försvar för den ståndpunkten för att göra Bibelns budskap lite mer politiskt korrekt.

För övrigt har jag fortfarande respekt för dig och önskar dig all välsignelse i ditt viktiga uppdrag att förkunna ordet.
Peter Baronowsky

Idag 8/2

Onsdagen 8/2

Bilderna inne i huvudet hänger kvar från helgens mötesbesök på den lilla utposten. Barnen hade en liten avdelning i mötet innan de gick ut till sin söndagsskola tillsammans med Aizan.

En liten pojke i tioårsåldern gav sitt vittnesbörd. Han sa ungefär så här: "Förr var jag väldigt busig. Men min mamma tog med mig till Frälsningsarmén och nu har jag blivit mycket bättre. Och nu vet jag i alla fall helt säkert att Gud älskar mig." Tänk vad många som skulle må bra av den vissheten.

En annan liten flicka, också i samma ålder, ledde de andra barnen i en sång. Tidigare gånger vi hade mött henne hade hon varit obeskrivligt smutsig, men nu var hon ren och fin. Antagligen tack vare de nya duscharna som har installerats på kåren. Det är något märkligt med hennes ansikte. Hon har nästan vuxna anletsdrag på den lilla kroppen. Hon lever tillsammans med sina alkoholiserade föräldrar. Man kan undra vad de små ögonen har sett och vad hon har med sig av upplevelser från sin barndom....

Ja, minnena tränger sig på...

Idag börjar jag med ett nytt inslag på hemsidan. Varje onsdag kommer jag att lägga ut ett filmklipp, som jag tycker är värt att sprida. Idag innehåller onsdagsklippet en sång av Vasa Gospel. Lyssna och njut!

Idag 7/2

Tisdagen den 7 februari
En helt vanlig tisdag med anställningsintervju, sammanträde med Finansrådet och utvecklingssamtal.

Idag kan du också se ett bildreportage från i söndags då vi gjorde ett besök på utposten i Seda i söndags.

Igår var vi på årsmöte med LEA (Lettlands Evangeliska Allians). LEA har tre nyckelord för sin verksamhet: Initiativ - Enhet - Röst. Du kan läsa mer om LEA på LEA:s hemsida.

/PB

Idag 6/2

Måndagen den 6 februari

Vi kom iväg till Seda i alla fall. Det var verkligen tveksamt om bilen skulle starta i -29 grader. Men med hjälp av vår ekonom och flera hjälpbatterier och kablar och en halvtimmes försök fick vi äntligen igång bilen. Sen blev det lite kallare på väg till Seda. Biltermometern visade på -31 grader. Trots kylan hade folk vågat sig ut och det blev som vanligt ganska fullt i lokalen. Bildreportage från mötet kommer i morgon.

Idag lägger jag också ut en kommentar till Mackan Anderssons kommentar på min kommentar på Mackans bloggserie om HBTQ och Frälsningsarmén.

I övrigt räknar jag med att dagen ska innehålla ett antal sammanträden. Bland annat ett planeringsmöte inför vår kongress i Riga 15-17 juni. Dagen kommer att avslutas med en kvällssamling på LEA (Lettlands Evangeliska Allians), motsvarigheten till Sveriges SEA.  /PB

Homosexualitet och Bibeln

Jag skrev för en tid sedan en kommentar till Mackan Anderssons inlägg om Frälsningsarmén och HBTQ. Min kommentar har blivit översatt till engelska av Sven Ljungholm och publicerad som ett par kommentarer till Patrik Oltermans bloggserie i samma ämne på www.fsaof.blogspot.com.

Mackan har senare lagt in en kommentar till min kommentar. Först och främst vill jag tacka dig Mackan för den ton du använder i din kommentar. Jag är inte bortskämd med att bli bemött respektfullt då jag framför åsikter som inte är politiskt korrekta.

Här kommer några korta kommentarer till Mackan. Sist vi diskuterade detta, du och jag, var över en glass en varm sommarmorgon under Almedalsveckan för ganska många år sedan.

Vi är tydligen eniga om att en rimlig utgångspunkt för bibeltolkning är att läsa som det står. Jag skulle kanske säga att nummer två är frågan om Bibeln frambär en entydigt budskap eller om det ser ut att peka åt olika håll. Då Bibeln frambär olika budskap i samma ämne bör man vara lite mer försiktig i sin tvärsäkerhet om vad Bibeln egentligen menar. Till exempel i frågan om kvinnan ska tala eller inte tala i församlingen. Där finns det budskap som pekar i olika riktningar. Vi möter i Nya Testamentet kvinnliga profetissor (som förmodligen frambär sina budskap i församlingen genom att tala), samtidigt som vi möter restriktioner då det gäller kvinnas rätt att tala.

Men då det gäller homosexualitet frambär Bibeln ett entydigt budskap i de få bibelställen där ämnet berörs: Homosexuella handlingar är fel.

Du nämner också att det är så få bibelställen som talar om homosexualitet och att det därför är perifert. Patrik går ännu längre och redovisar hur många gånger girighet är omnämnt och att vi därför inte alls borde bekymra oss om homosexualitet eftersom det nämns så få gånger. Om frekvensen skulle vara utgångspunkten för vår förkunnelse skulle i stort sett alla predikningar handla om Jesu återkomst. Det finns ingenting som det talas så mycket om i Nya Testamentet som om Jesu återkomst. Men jag hör nästan aldrig någon predikan om Jesu återkomst. Däremot har jag hört ett och annat om girighet från talarstolen. Men jag tror inte att jag har hört någon predikan mot homosexualitet.

Där finns det en stor skillnad. Så vitt jag vet finns det ingen lobbygrupp som hävdar att girighet är rätt. Det finns ingen intresseorganisation för giriga kristna som vill försvara sin rätt att vara giriga. Om en sådan organisation skulle uppstå kan man nog förvänta sig ett och annat inlägg i debatten som bestrider att girighet är rätt.

Sist och slutligen, Mackan, så avslutar du din argumentation med din släkt där det finns olika sexuella läggningar. Jag har stor förståelse för det dilemma detta skapar hos dig, men bibeltolkning kan väl knappast styras av vem vi känner eller vem vi är släkt med.

Med all respekt för dig, Mackan, även om jag starkt bestrider din ståndpunkt i frågan.
Peter Baronowsky

Idag 3/2

Fredagen den 3 februari
Ännu en tidig morgon på båten. Denna gång på väg österut efter några intensiva dagar i Stockholm. Efter att vi lagt till i Riga väntar ett eftermiddagssammanträde och två anställningsintervjuer.

Under dagarna i Stockholm har vi hört att temperaturen fallit till minus 28 grader i Riga. Det låter kallt, men vi hoppas att det finns värme i vår lägenhet och på kontoret.

Då fredagen är avklarad är det dags för weekend i Lettland. Vad den kommer att innehålla får jag återkomma till.  /PB

Idag 2/2

Torsdagen den 2 februari

Ännu en morgon i Stockholm. Ännu ett sammanträde. Denna gång med Baltiska Barnfonden. Därefter blir det åter hemfärd till Riga med färja från Frihamnen i Stockholm.

Igår var det en heldag med sammanträden. Dagen avslutades med en samling för Skangals vänner, en stödförening för Frälsningsarméns gård, Skangal, i nordöstra Lettland. Gården skänktes till Frälsningsarmén av Palme-familjen efter Lettlands frigörelse från Sovjetunionen.

På samlingen var flera medlemmar av Palme-familjen närvarande. Johnny Kleman berättade om Frälsningsarmén i stort, Rut berättade om situationen i Lettland och Modris Jankovskis berättade om vad som händer i Skangal.