I morse vaknade vi utan värme i huset. Det var väl ingen större fara med det, men det var bara början. Efter ett par timmar ringde man från Officersskolan. Det strömmade ned vatten genom taket i herrarnas duschavdelning. Rören hade frusit sönder och någonstans hade isen sprängt röret.
Ettårskadetterna fick ha sin lektion i ett annat rum, medan tvåårskadetterna kämpade med att hindra det forsande vattnet att ta sig ut till resten av byggnaden. Det hinner liksom aldrig bli riktigt långtråkigt här i Riga.
Bilderna i huvudet från förra helgens möten i Seda hänger kvar. Vi hade en öppen informations- och frågestund efter mötet. En man, som kanske inte var riktigt nykter, påstod högljutt att det inte finns något liv efter döden. Rut talade om för honom och alla andra att våra val här i livet påverkar hur vi kommer att leva våra liv i evigheten.
Men vi ser hur hopplösheten är en förlamande kraft. Då det varken finns något hopp i den här världen och inte heller i den kommande, då är allt hopplöst. Då är det naturligt att dricka sig berusad för att åtminstone för en liten stund glömma bort hopplösheten. Vi måste plantera hopp i människor. Hopp frigör energi att handla. Jag kunde nästan höra mannens rop på hjälp då han sa att det inte finns något liv efter döden. Det var nästan som om han tiggde om att vi skulle tala om för honom att han hade fel, att det fanns något efter döden. Jag hoppas att vi lyckades plantera ett litet senapskorn av hopp i honom.
Idag publicerar jag också lite information på svenska om kongressen i Riga den 15-17 juni i år. Hänvisningsskylten med information om kongressen kommer att finnas kvar i vänsterspalten på rupeba.se hela tiden fram till kongressen. Jag kommer också att fylla på med information efterhand som den blir färdig.
/PB
No comments:
Post a Comment