Debatten tog fart då Rob Bell skrev boken "Love wins", där Bell hävdar att det förmodligen blir så att alla människor till slut bli frälsta. En del före döden en del efter döden.
Därefter kom det ett antal böcker som tydliggjorde Bibelns budskap om den dubbla utgången, himmel eller helvete. En av de bättre böckerna i ämnet är "Erasing hell" av Francis Chan. Jag tror att båda böckerna är översatta till svenska.
Sen kom, på svenska, Stefan Swärds bok "Efter detta" som också den försvarar den klassiska undervisningen om den dubbla utgången.
Nu läste jag ett blogginlägg av Stanley Sjöberg där han skriver:
"Jag tycker att predikanter som talar om himmel eller helvete, gör det allt för svart-vitt. Sanningen är att den som blir frälst kommer att bedömas utifrån hur man levde sitt liv. Det blir olika nivåer av himmelsk härlighet. På ett jämförbart sätt kan man gå förlorad men hamna i olika nivåer av den verkligheten."
Stanley Sjöbergs uppfattning har, såvitt jag förstår, väldigt lite stöd i Bibeln. Den utgår förmodligen snarare från vad Stanley Sjöberg tycker borde vara det riktiga och väcker en rad nya frågor som Stanley inte kommenterar.
-Är de bästa verkligheterna av att gå förlorad ungefär lika bra som de sämsta varianterna av himmelsk härlighet?
-Om de bästa varianterna av att gå förlorad är relativt bra, hur viktigt är det då att missionera och evangelisera? Leder inte den undervisningen till att vi försöker få människor att bli snälla i stället för att bli frälsta?
/PB
(Peters Personliga)
No comments:
Post a Comment