Jag satt och läste en bok på flyget hem från Riga. Boken hade jag just fått i julklapp. Den handlade om Francois Genouds gåtfulla liv i och efter andra världskriget. På framsidan av boken fanns ett stort rött Hakkors. Efter en stund la jag ifrån mig boken på det tomma sätet mellan mig och en ung man i trettioårsåldern. Jag slumrade nog till en stund, för min granne väckte mig och ville fråga om boken som låg mellan oss.
Han berättade att han var jude, född i Azerbadjan och uppvuxen i Moskva. Han undrade naturligtvis om boken jag läste och om hakkorset på framsidan.
Jag berättade lite om boken och frågade om han var troende jude och det var han. Han berättade att han besökt Israel ett femtontal gånger. Hans namn var Samir och orsaken till att hans föräldrar givit honom ett arabiskt namn var för att han inte skulle behöva utsättas för det som många judar blev utsatta för. Jag berättade för honom att jag var kristen och arbetade för Frälsningsarmén. Han hade aldrig hört talas om Frälsningsarmén men jag berättade lite mer för honom om vad Frälsningsarmén var och är.
Vi talade om förhållandena i de baltiska staterna och om situationen i Ryssland. Vi talade också om det mirakulösa i att judarna har lyckats förbli ett folk, utan att ha ett eget på land på jorden i tvåtusen år. Jag berättade också att många kristna i Sverige har ett oerhört starkt engagemang för staten Israel och det judiska folket. Det gjorde honom både förvånad och glad.
Då vi skildes önskade jag honom Guds välsignelse och ett gott nytt år och Samir besteg för första gången svensk jord, stärkt av vissheten att det fanns människor i Sverige som brann för staten Israel i en annars så Israelfientlig värld.
No comments:
Post a Comment