Hon föddes 1883 och boken kom ut 1983, hundra år senare. Boken skrevs med hjälp av en journalist då kommendören var någonstans mellan 90 och 100 år gammal. Man märker tydligt i boken att hon är en fängslande, humoristisk kommunikatör. Då hon var över nittio år gammal tog hon emot priset som "Årets bästa talare" (Best Speaker of the Year) från "The Guild of Professional Toasmasters".
Kommendör Catherine betecknar sig själv som av naturen icke-troende (a natural unbeliever).
Idag kan man ibland höra frälsningssoldater uttrycka varning för att Frälsningsarmén inte ska bli som pingstvännerna. Man kanske inte hör det så mycket i Sverige, men internationellt kan man möta den uppfattningen. Kommendör Catherine hade en annan uppfattning.
Då hon får frågan om hon tycker att Frälsningsarmén av idag har förlorat i slagkraft jämfört med den tidiga Frälsningsarmén svarar hon:
"Det tycker jag verkligen. Jag tycker att vi alldeles för nöjda med gå omkring och sjunga, läsa, tala och gudskelov fortfarande inbjuda människor till att ta ett avgörande. Men det är pingstvännerna och de karismatiska, människor som klappar i händerna och ropar högt, som idag gör det armén brukade göra och som drar till sig människorna."
Ja, det borde vi kanske tänka vidare på. Det var i alla fall intressant att läsa boken och lära känna den gamla damen lite bättre.
No comments:
Post a Comment