Vi kan läsa om hans brev från Fredrikshald, Christiania (Oslo), Drammen, Larvik, Arendal, Stavanger, Bergen, Ålesund, Christiansund.
Ifrån Drammen skriver Brengle den 6 april 1907
"... många människor kom till botbänken och då vi fortsatte att dra kom fler och sedan plötsligt var det som om Herren föll över oss och tre kvinnor och en storvuxen man, fanjunkaren från en grannkår, började skaka och skrika och prisa Herren. Fanjunkanren var på väg till botbänken då han förlorade sin styrka och han föll i gången. Han försökte komma upp men kunde inte det, och Gud välsignade honom där. Hans ansikte lyste och han sa: "Jag skulle inte vilja gå miste om detta för allt i världen!" Naturligtvis inte, för det var världarnas Herre som hade kommit till hans hjärta.
Vi fick bara låta mötet gå en stund. De besökande officerarna hade aldrig sett något liknande förut och de var förundrade och skrattade och grät. Fanjunkaren är en gudfruktig man, välkänd av alla och ingen tvivlade på äktheten i det som hände med honom..."
Den 2 maj 1907 skriver Brengle om avskedet från Stavanger:
"Man räknade med att det var tvåtusen människor som kom till båten för att ta farväl av mig. Det var en underbar syn.....jag har aldrig varit med om något liknande."
En liknande rapport skriver Brengle om avskedet i Bergen, den 11 maj 1907
"Det mest förvånansvärda var folkskaran av 5.000-6.000 som kom för att ta farväl på kajen i Bergen. Den stora piren var svart av människor en halvtimme i regnet tills båten var utom sikte."
Det är tydligt att Brengle upplevde ett fantastiskt genom brott i Norge. De följande kampanjerna i Finland och i Danmark vittnar om betydligt kärvare andligt klimat.
Jag kommer att avsluta serien om Brengle med nästa inlägg som handlar om tiden i Danmark och vad Brengle skriver till sin fru om Kommendör Railton.
No comments:
Post a Comment