Ett samtal i bilen om kristna värderingar

Vi hade besök från ett västeuropeiskt land. Vår gäst hade inte hört talas om Frälsningsarmén tidigare och hade väl knappast varit i kontakt med kristna människor heller.

Vi satt i bilen på väg till Skangal och vi berättade om Frälsningsarmén och om vårt arbete i Lettland. Gästen verkade mycket intresserad. Jag fick uppfattningen att han var positivt överraskad över att kristna människor kunde vara intressanta att samtala med, men det kanske bara var inbillning.

Sedan försökte gästen säga något om att vi egentligen inte stod så långt ifrån varandra i våra uppfattningar. Han sa: ”Jag är inte kristen själv, men jag har kristna värderingar.”

Och jag tänkte för mig själv att man inte kommer till himlen genom att ha kristna värderingar. Men det kändes lite plumpt eller kärlekslöst att tala om för gästen att han inte skulle komma till himlen genom att ha kristna värderingar och att det förmodligen kommer att finnas gott om människor på det andra stället som haft kristna värderingar hela livet.

Men jag sa ingenting. Kanske för att det kändes kärlekslöst att säga något sådant.

Men vid närmare eftertanke hade det säkert vara mer kärleksfullt att tala om att det finns en himmel och det finns ett helvete och att våra val här i livet har stor betydelse för var vi ska tillbringa evigheten. Att inte tala om det är egentligen det mest kärlekslösa.

/PB