Kan man få Bibeln att säga det man vill att den ska säga?
Javisst kan man det. Om man tillämpar en allegorisk bibeltolkningsmetod går det bra. Allegorisk innebär att man använder en bibelberättelse och ger de olika beståndsdelarna en tolkning man själv väljer. Om slutresultatet stämmer överens med Bibelns budskap så är det väl inte så farligt, men risken är att man kan hamna i stort sett var som helst i en allegorisk bibeltolkning.
Jag skrev igår om Darin Hufford. På websajten ”Freebelievers network” gör Hufford sina inlägg. Han har bland annat ett inlägg som heter ”Beating the rock”.
Darin Hufford har en agenda. Han anser att kristna idag tänker alltför mycket gammaltestamentligt lagiskt, och alltför lite nytestamentligt nåd. Han kan ha mycket rätt i det. Men motsatt tänkande blir lika mycket fel om det överbetonas. Om man överbetonar nåden och bortser från vad som är rätt och fel hamnar man i det andra diket.
Hufford ligger alltså i det första diket. Bort med det gammaltestamentliga tänkande om rätt och fel och fram för det nytestamentliga talet om nåd, är Huffords budskap.
Med den utgångspunkten gör han en häpnadsväckande allegorisk tolkning om berättelserna om Israels barns vattenförsörjning under ökenvandringen.
-Första gången får Moses order att slå på klippan. Han gör det och vatten kommer ur klippan. (2 Mos 17)
-Andra gången får Moses order om att tala till klippan. Men han slår på klippan och vatten kommer ur klippan. (4 Mos 20)
Javisst kan man det. Om man tillämpar en allegorisk bibeltolkningsmetod går det bra. Allegorisk innebär att man använder en bibelberättelse och ger de olika beståndsdelarna en tolkning man själv väljer. Om slutresultatet stämmer överens med Bibelns budskap så är det väl inte så farligt, men risken är att man kan hamna i stort sett var som helst i en allegorisk bibeltolkning.
Jag skrev igår om Darin Hufford. På websajten ”Freebelievers network” gör Hufford sina inlägg. Han har bland annat ett inlägg som heter ”Beating the rock”.
Darin Hufford har en agenda. Han anser att kristna idag tänker alltför mycket gammaltestamentligt lagiskt, och alltför lite nytestamentligt nåd. Han kan ha mycket rätt i det. Men motsatt tänkande blir lika mycket fel om det överbetonas. Om man överbetonar nåden och bortser från vad som är rätt och fel hamnar man i det andra diket.
Hufford ligger alltså i det första diket. Bort med det gammaltestamentliga tänkande om rätt och fel och fram för det nytestamentliga talet om nåd, är Huffords budskap.
Med den utgångspunkten gör han en häpnadsväckande allegorisk tolkning om berättelserna om Israels barns vattenförsörjning under ökenvandringen.
-Första gången får Moses order att slå på klippan. Han gör det och vatten kommer ur klippan. (2 Mos 17)
-Andra gången får Moses order om att tala till klippan. Men han slår på klippan och vatten kommer ur klippan. (4 Mos 20)
På grund av att Moses inte litade på Gud utan handlade på sitt eget sätt får Moses själv inte komma in i det utlovade landet (4 Mos 20:12).
Hufford tycker att det är ett orimligt straff för Moses att han inte skulle få komma in i landet bara för att han var olydig. Efter många års funderande kom Hufford fram till att det inte alls var på grund av olydnad som Moses inte kunde komma in i det utlovade landet. De två berättelserna om vattenförsörjningen i öknen fick då en helt annan innebörd för Hufford:
Den gången Moses skulle slå på klippan representerar lagen. Lagen handlar om slag och tvång.
Den gången Moses skulle tala till klippan representerar det nya förbundet som bygger på relationer och samtal.
Orsaken till att Moses inte kom in i det utlovade landet hade ingenting med Moses olydnad att göra. Orsaken var i stället att Moses satt fast i det gammaltestamentliga tänkandet om lag, i stället för att vara besjälad av det nytestamentliga tänkandet av nåd enligt Hufford.
Stackars Moses, säger jag. Om det hade varit på grund av olydnad hade Moses i varje fall kunnat ha en förståelse till varför han inte fick komma in i det förlovade landet. Men om orsaken var att Moses satt fast i det gammaltestamentliga tänkandet av lag i stället för det nytestamentliga tänkandet av nåd, så måste det vara fullständigt oförståeligt och orättvist för Moses. Hur skulle Moses kunna tänka nytestamentligt mer än tusen år innan Jesus kom och Nya Testamentet skrevs.
Som sagt man kan få Bibeln att säga vad man vill att den ska säga om man praktiserar vidlyftig allegorisk tolkningsmetod. Hufford utgår inte från Bibeln, utan utgår ifrån sitt ärende att varna för att tänka gammaltestamentligt. I sin iver använder han bibelberättelser som egentligen handlar om något helt annat till att uttrycka sina egna åsikter.
Websajten Hufford använder heter ”Freebelievers network”, som betyder ungefär samlingsplats för de som tänker fritt.
På universitetet i Uppsala står det ovanför en av ingångarna följande devis: ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är ännu större.”
/PB
Hufford tycker att det är ett orimligt straff för Moses att han inte skulle få komma in i landet bara för att han var olydig. Efter många års funderande kom Hufford fram till att det inte alls var på grund av olydnad som Moses inte kunde komma in i det utlovade landet. De två berättelserna om vattenförsörjningen i öknen fick då en helt annan innebörd för Hufford:
Den gången Moses skulle slå på klippan representerar lagen. Lagen handlar om slag och tvång.
Den gången Moses skulle tala till klippan representerar det nya förbundet som bygger på relationer och samtal.
Orsaken till att Moses inte kom in i det utlovade landet hade ingenting med Moses olydnad att göra. Orsaken var i stället att Moses satt fast i det gammaltestamentliga tänkandet om lag, i stället för att vara besjälad av det nytestamentliga tänkandet av nåd enligt Hufford.
Stackars Moses, säger jag. Om det hade varit på grund av olydnad hade Moses i varje fall kunnat ha en förståelse till varför han inte fick komma in i det förlovade landet. Men om orsaken var att Moses satt fast i det gammaltestamentliga tänkandet av lag i stället för det nytestamentliga tänkandet av nåd, så måste det vara fullständigt oförståeligt och orättvist för Moses. Hur skulle Moses kunna tänka nytestamentligt mer än tusen år innan Jesus kom och Nya Testamentet skrevs.
Som sagt man kan få Bibeln att säga vad man vill att den ska säga om man praktiserar vidlyftig allegorisk tolkningsmetod. Hufford utgår inte från Bibeln, utan utgår ifrån sitt ärende att varna för att tänka gammaltestamentligt. I sin iver använder han bibelberättelser som egentligen handlar om något helt annat till att uttrycka sina egna åsikter.
Websajten Hufford använder heter ”Freebelievers network”, som betyder ungefär samlingsplats för de som tänker fritt.
På universitetet i Uppsala står det ovanför en av ingångarna följande devis: ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är ännu större.”
/PB
No comments:
Post a Comment