Mitt vittnesbörd – Del 7 - Jelöy

Så flyttade vi till Norge. Även om kulturen är snarlik den svenska var det en stor omställning. Dessutom kände vi inte en enda människa i Norge. Yngste sonen var tre veckor gammal då flyttlasset gick till Norge.

För mig var det fantastiskt att få undervisa i Bibel på heltid. I varje fall nästan på heltid. Jag hade också några timmar psykologi och etik. Dessutom deltog jag i musikalarbetet. Skolan satte varje år upp en musikal som ett gemensamt projekt. Alla elever och alla lärare hade olika uppgifter i musikalen. Jag fick uppgiften att vara koreograf. Jag skulle få femtio elever på scenen att röra sig samtidigt på samma sätt på scenen. För övrigt var dans inte tillåtet på skolan. Man sa att den enda tillåtna dansen var på scenen under uppsikt av bibelläraren.

Här är en bild med dansgruppen i musikalen ”Cruise” som någon publicerat på FaceBook.

Rut blev sedan lärare för den internationella klassen med undervisning på engelska. Dessutom undervisade hon i musik och spelade piano i alla musikalerna.

Linjen ”Kristen ledarträning” utvecklades snart till en ettårig bibelskola i folkhögskolans regi. Jag blev ledare för den nya Bibelskolan som även erbjöd kortare Bibelskolekurser utanför det vanliga folkhögskoleprogrammet.

Redan första året kom ledaren för Jelöy kurscenter hem till oss och frågade om jag kunde undervisa på Officerskurserna det året om gudomligt helande. De norska officerarna hade en veckas kurs varje år på kurscentret. Jag tackade ja och efter det undervisade jag varje år på de återkommande officerskurserna.

På folkhögskolan hade vi mellan 90 och hundra elever varje år. Så under de nio år vi bodde i Norge hade vi nästan 1.000 elever. Många blev frälsta under folkhögskoleåret. Jag räknar med att mellan 100 och 150 elever blev frälsta. Fyrtio av våra folkhögskoleelever blev sedan officerare i olika länder världen över. Det finns många fantastiska berättelser om förvandlade liv att berätta från tiden på Jelöy. Då jag blir gammal kanske jag kommer att få tid att berätta dem.

Men här kommer en liten bekännelse. Vi lärare gick tillsyn varje kväll och kvart över tio skulle alla elever vara inne på sina internat. Annars skrev vi upp dem och rapporterade till skolans ledning. Men då det var väckelse på skolan kunde det hända att Rut och jag efter innetiden kunde se elever med Biblar i händerna smyga över till varandras internat för att ha bön och lovsång tillsammans. Skulle vi skriva upp dem för denna förseelse? Jag måste bekänna och det är väl kanske preskriberat nu. Vi skrev inte upp dem. Då jag använt så många timmar för att tända eleverna för Jesus var inte min första tanke hur jag ska kyla ned dem igen.

Efter nio år upplevde vi att det var dags att flytta hem till Sverige. Eleverna var lika unga varje år och vi blev ett år äldre varje år. Sedan är det svårt att behålla inspirationen då man undervisar i Bibeln samma kurs på samma nivå år efter år.

Under de senaste 35 åren har Rut och jag haft förmånen att resa runt i många länder och undervisat i Guds ord. Jag återkommer till det i nästa avsnitt.

/PB