Veckorevy från min utkikspunkt på livet
Ännu en söndagsmorgon i Riga. Den kommande veckan kommer vår efterträdare som ledare för Frälsningsarmén i Lettland på sitt första besök i landet, och jag börjar alltmer förstå att våra söndagsmorgnar i Riga alltmer börjar närma sig sitt slut. Vid årsskiftet övergår ansvaret för Lettland på någon annan. Vi ber att Gud rikligen ska välsigna Christine Bailey och hennes tid i Lettland.
Förra söndagen var vi på besök i Borås. Vårt senaste barnbarn skulle döpas i kyrkan i Kinna. Det var andra gången vi fick se Maja Baronowsky. Första gången var då hon var en dag gammal i familjens hem på Jelöy Folkehögskole i Norge. Maja uppförde sig oklanderligt i kyrkan.
 |
| Prästen ber för Maja assisterad av Majas storasyster |
 |
| Maja hos farmor |
I prästens doptal betecknade han barndopet som att "
reservera en plats i himlen". Jag har svårt att känna mig hemma i ett sådant synsätt. Jag tycker det är rimligt att anta att mitt liv och mina livsval är avgörande för var jag kommer att tillbringa evigheten. Jag tycker inte det är rimligt att anta det avgörande för om jag kommer till himlen eller inte beror på vilka mina föräldrar är och om de bär fram mig till ett barndop eller inte. Till slut tycker jag det är rimligt att anta att om jag medvetet väljer att inte leva mitt liv tillsammans med Jesus, varför skulle jag då tvingas leva i evigheten tillsammans med honom?
Men, sist och slutligen, är det ju inte jag som avgör var folk ska tillbringa evigheten, och dopgudstjänsten innehöll mycket annat som var fint. Bland annat föräldrarnas löfte om att be för sitt barn och vägleda det på bästa sätt. Må Gud välsigna Maja och alla andra små barn som påbörjar sin spännande resa genom livet.
Veckan har också innehållit ett antal sammanträden i Stockholm, med bland annat styrelsemöte för Baltiska Barnfonden och sammanträde med Lettlandsrådet.
Under Stockholmsbesöket åt Rut och jag lunch på ett köpcenter. Jag gick till disken och beställde två pastarätter till oss. Mannen i kassan ropade till kocken: "
Två pasta till den äldre mannen här!" Jag vände mig om, men jag kunde inte upptäcka någon äldre man. Så förstod jag att det var mig han talade om. Jag måste vara mycket äldre på utsidan än vad jag är på insidan.
En annan spännande sak har hänt under veckan. Vi har skickat in andaktsboken
Dagboken på engelska för tryckning. Sven Ljungholm har under en längre tid översatt Dagens Andakt till engelska och den har varje dag publicerats på den engelska sidan på
rupeba.se. Sven har nu gått igenom hela boken igen, vår son Stefan har gjort färdigt manuskriptet för tryckning och nu räknar vi med att boken kommer ut till jul. Tio procent av intäkterna på varje såld kommer att gå till Frälsningsarméns arbete i Lettland.
Nästa år räknar vi med att publicera
Dagboken även på norska. Det är Marianne Spor, en tidigare elev på Jelöy Folkehögskole, som översatt boken till norska.
I fredags blev vi utbjudna på middag av Becketts för att fira en födelsedag. På restaurangen i Gamla stan i Riga hörde jag att sällskapet vid bordet vid sidan av vårt talade norska och dessutom på en dialekt som jag kände igen. Jag vände mig till sällskapet och sa: "
Det är inte ofta vi får höra en sådan fin norska talas i Riga. Kommer ni från Kristiansund?" Det stämde och då de fick höra att vi tillhörde Frälsningsarmén sa den ena av de tre damerna att de nya kårledarna i Kristiansund var så trevliga. Det visste vi för det var bara några veckor sedan vi besökte kåren i Kristiansund och kårledarna Bodil och Helge. Det visade sig att vi hade fler gemensamma bekanta. Alla tre kände en av våra tidigare elever från Jelöy Folkehögskole, "
Lille", som egentligen heter Jeanette och som bor i Kristiansund. En av damerna hade till och med gått på babysång med sitt barn hos Lille. Ja, världen är inte så stor och vi skickade med hälsningar med dem hem till Helge och Bodil och till Lille. Du kan läsa om vårt besök i Kristiansund
HÄR och
HÄR.
Förresten, under vårt besök i Kristiansund berättade Lille att hennes artonåriga dotter skulle åka till Jelöy Folkehögskole nästa sommar. Samma skola där Lille själv gick 1988. Där kommer hon att möta vår son Daniel, som nu är lärare på Folkehögskolen. Samma skola där Rut och jag var lärare för mer än 25 år sedan. Daniel var elva år då Lille var elev på skolan. Citatet "
släkten följa släktens gång" (Från "Härlig är jorden") passar väl bra här.
Igår, lördag, var det regional hemförbundssamling i Riga. Eller rättare sagt samling för "
Women ministries". Ett åttiotal kvinnor var samlade och Rut talade om att reflektera Gud.
Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå ned för trappan till gudstjänsten på Riga första kår. Och sedan, en ny arbetsvecka.
Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky
