På Östersjön

Ännu en natt på Östersjön! Det har varit en stormig natt och det har gungat ganska bra. (Bilden till vänster måste ha tagits vid ett lugnare tillfälle). Sent igår kväll fick vi byta hytt eftersom golvet i vårt duschrum fylldes med vatten som kom upp ur avloppet. Men nu, klockan fem på morgonen, känns det som om havet lugnat ner sig, och vi har gott hopp om att kunna lägga till i Riga om några timmar.

Internetuppkopplingen på båten har blivit något bättre.

Jag skrev ett brev för ett halvår sedan till TallinkSilja som trafikerar Stockholm-Riga och frågade om de inte kunde göra något åt den dåliga internetuppkopplingen på de två båtarna som trafikerar sträckan. Jag fick svar i två olika brev där man försökte förklara problemen med att ge internetuppkoppling till många användare samtidigt över satellit.

Men nu har det alltså hänt. TallinkSilja har investerat i en förbättrad internetuppkoppling. På kvällarna fungerar den fortfarande dåligt. Då är det många som surfar på internet. Vid den tidpunkten på dygnet då jag brukar uppdatera rupeba.se går det ganska bra. Jag är förmodligen den enda på hela båten som är i behov av internetuppkoppling klockan fyra på morgonen. De enda andra människor som jag ser på båten är ett fåtal mer eller mindre berusade personer som irrar omkring och letar efter sin hytt.

Ha en bra dag!

Skolbarn får inte veta varför

I söndags var en av de stora nyheterna i massmedia att Skolverket har utfärdat vägledande bestämmelser om skolavslutningar i kyrkan. Dagens Nyheter citerar Skolverkets representanter och skriver:
"Skolverket har slagit fast att det är möjligt att ha skolavslutning i kyrkan och att en präst kan medverka. Kravet är att det inte får förekomma konfessionella inslag. Men är det då möjligt att över huvud taget ha en samling i kyrkan i advent som ju i sig är en religiös högtid?
Vi menar att det är möjligt. En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap.
Det kan förstås uppfattas som motsägelsefullt – en religiös högtid utan religiösa inslag."

Jag är utbildad lärare och då jag utbildades var viktigt att komma ihåg att det räcker inte med att förmedla kunskap, det var ännu viktigare att förstå varför saker och ting var som de var. Förståelsen var lika viktig som kunskapen.

Då det gäller skolornas besök i kyrkan i adventstid gäller inte den principen. Barnen får se ett kyrkorum fullt med kristna symboler och höra psalmer om advent. Prästen får lov att finnas med, men han får inte säga något om Gud.

Vore det inte på sin plats att prästen berättade varför kyrkor finns? Det borde ju vara en väldigt viktig fråga att svara på då barnen träder in i ett sammanhang fullt med, för en del barn i alla fall, oförståeliga symboler.

Det verkar som om Skolverket är rädd för att låta prästen svara på frågan varför? Då kanske det kommer fram obekväm information till barnen. Information om människors gudslängtan, om att människor tror på Gud och att människor har ett behov av en plats där man regelbundet får träffas för att höra talas om och till och med för att möta Gud.

Nu kommer Dagboken även på andra språk

Ruts andaktsbok, Dagboken, små tankar för märkvärdiga dagar, har funnits tillgänglig på svenska sedan 2008. Nu kommer den också att publiceras på andra språk.

Den engelska utgåvan heter Simple Musings for Simple Living, och vi räknar med att få den från tryckeriet i slutet av denna vecka (vecka 47). Sven Ljungholm har under en längre tid översatt Dagens Andakt till engelska och den har varje dag publicerats på den engelska sidan av rupeba.se. Tio procent av intäkterna på varje såld bok kommer att gå till Frälsningsarméns arbete i Lettland. Har du engelsktalande vänner kan det kanske vara ett bra julklappstips.

Under vårterminen 2013 räknar vi med att publicera Dagboken även på norska. Det är Marianne Spor, en tidigare elev på Jelöy Folkehögskole, som översatt boken till norska.

Ny bok

Nu finns det en ny bok i AFFÄREN. Det är en bibelstudiebok om Apostlagärningarna.

Ja, man kanske inte ska kalla den för ny. Den publicerades som "Krigsropets Bibelskole" med ett avsnitt varje vecka under 1980-talet. Sedan har den gått på rupeba.se som "Bibelskola på nätet" 2009.

Men nu ger vi ut den som en pdf-bok. Du kan gå till AFFÄREN för att läsa mer om boken och beställa den,

Ett steg vidare

Frälsningsarméns bidrag gick vidare i den Schweiziska nomineringen av bidrag till Melodifestivalen i Malmö 2013. Den 15 december tävlar den tillsammans med nio andra sånger för att bli uttagen som Schweiz bidrag till Melodifestivalen.

Du kan höra bidraget "You and me" här:

Affären har öppnat!

En ny sida har öppnat på rupeba.se. Det är AFFÄREN där man kan beställa böcker och skrifter. Både sådana som kostar pengar och sådana man får gratis. Välkommen på ett besök. Gå till AFFÄREN.

En anpassad kristen

Jag skrev igår om Marcus Birros bok "Släng alla kartor". Jag tycker som oftast om att läsa vad Birro skriver i krönikor i olika tidningar. Han är väldigt frispråkig om livet med Gud. Men alla är inte lika förtjusta i det.

I Expressen skriver Aase Berg en recension om Birros bok. Då jag läser recensionen får jag intrycket av att hon tycker att kristen bör man inte vara. Och om man trots det är kristen så bör man helst inte tala om det. Och om man måste tala om det bör det inte vara i medier som "vanliga" människor läser.

Dessutom tycker tydligen Aase Berg att om man ändå måste vara kristen bör man vara det i en kristendomsform som Aase Berg tycker är minst anstötlig. Däribland ingår Livets Ord och Ulf Ekman inte. Hon skriver: "I slutet av boken tar han rentav Ulf Ekman och Livets ord i försvar."

Det är inte lätt att vara kristen nu för tiden. Helst ska man inte vara det alls, sen ska man inte tala om att man är det och om man trots allt detta ändå är det, ska man vara det i ett samfund som Aase Berg inte har något emot. Men hon glömmer att tala om var man ska vara med i stället, om man nu vill vara politiskt korrekt.

För min del tycker jag det verkar vara jobbigt att vara en sån anpassad kristen som Aase Berg kan acceptera. Jag tror jag väljer att vara en riktig kristen istället.

"Släng alla kartor"

Jag fick Marcus Birros nya bok för en tid sedan. Jag tycker om att läsa Birros krönikor i bland annat Expressen och Världen idag. Det är ovanligt att se någon skriva så personligt om Gud i Expressen och ibland till och med på Sportsidorna.

Jag har börjat läsa boken och kommer säkert att återkomma med någon kommentar vad det lider. Titeln med uppmaningen att slänga alla kartor är säkert avsedd att provocera och jag får väl så småningom reda på vad Birro menar med det citatet. Men jag menar nog att det säkraste sättet att komma vilse i livet och i geografin är att slänga alla kartor.

Så vill du komma till rätt adress kan det vara bra att ta fram kartan igen, och om du vill komma rätt i livet är det bra att ta fram Bibeln: "Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv." (Frälsningsarméns första lärosats)

Guldkorn från Brengle

Samuel Logan Brengle (1860-1936) var en ledande helgelseförkunnare inom Frälsningsarmén. Han har skrivit en rad böcker om helgelse och Peter Farthing har nu sammanställt en bok med artiklar ur Brengles författarskap (Samuel Logan Brengle - Heart for God). Här kommer några utdrag i min egen översättning från engelska.

Brengle besöker Norge   - Guldkorn från Brengle 1
Himmel, helvete och Brengle  - Guldkorn från Brengle 2
Hemligheten till kraft - Guldkorn från Brengle 3
Andlig kraft - Guldkorn från Brengle 4 
Låt boken forma ditt liv - Guldkorn från Brengle 5

Var inte olydig den himmelska visionen - Guldkorn från Brengle 6

Guds ledning - Guldkorn från Brengle 7 
Brev till en ung officer - Guldkorn från Brengle 8

Tidig söndagsmorgon i Riga den 11 november

Veckorevy från min utkikspunkt på livet

Ännu en söndagsmorgon i Riga. Den kommande veckan kommer vår efterträdare som ledare för Frälsningsarmén i Lettland på sitt första besök i landet, och jag börjar alltmer förstå att våra söndagsmorgnar i Riga alltmer börjar närma sig sitt slut. Vid årsskiftet övergår ansvaret för Lettland på någon annan. Vi ber att Gud rikligen ska välsigna Christine Bailey och hennes tid i Lettland.

Förra söndagen var vi på besök i Borås. Vårt senaste barnbarn skulle döpas i kyrkan i Kinna. Det var andra gången vi fick se Maja Baronowsky. Första gången var då hon var en dag gammal i familjens hem på Jelöy Folkehögskole i Norge. Maja uppförde sig oklanderligt i kyrkan.

Prästen ber för Maja assisterad av Majas storasyster

Maja hos farmor

I prästens doptal betecknade han barndopet som att "reservera en plats i himlen". Jag har svårt att känna mig hemma i ett sådant synsätt. Jag tycker det är rimligt att anta att mitt liv och mina livsval är avgörande för var jag kommer att tillbringa evigheten. Jag tycker inte det är rimligt att anta det avgörande för om jag kommer till himlen eller inte beror på vilka mina föräldrar är och om de bär fram mig till ett barndop eller inte. Till slut tycker jag det är rimligt att anta att om jag medvetet väljer att inte leva mitt liv tillsammans med Jesus, varför skulle jag då tvingas leva i evigheten tillsammans med honom?

Men, sist och slutligen, är det ju inte jag som avgör var folk ska tillbringa evigheten, och dopgudstjänsten innehöll mycket annat som var fint. Bland annat föräldrarnas löfte om att be för sitt barn och vägleda det på bästa sätt. Må Gud välsigna Maja och alla andra små barn som påbörjar sin spännande resa genom livet.

Veckan har också innehållit ett antal sammanträden i Stockholm, med bland annat styrelsemöte för Baltiska Barnfonden och sammanträde med Lettlandsrådet.

Under Stockholmsbesöket åt Rut och jag lunch på ett köpcenter. Jag gick till disken och beställde två pastarätter till oss. Mannen i kassan ropade till kocken: "Två pasta till den äldre mannen här!" Jag vände mig om, men jag kunde inte upptäcka någon äldre man. Så förstod jag att det var mig han talade om. Jag måste vara mycket äldre på utsidan än vad jag är på insidan.

En annan spännande sak har hänt under veckan. Vi har skickat in andaktsboken Dagboken på engelska för tryckning. Sven Ljungholm har under en längre tid översatt Dagens Andakt till engelska och den har varje dag publicerats på den engelska sidan på rupeba.se. Sven har nu gått igenom hela boken igen, vår son Stefan har gjort färdigt manuskriptet för tryckning och nu räknar vi med att boken kommer ut till jul. Tio procent av intäkterna på varje såld kommer att gå till Frälsningsarméns arbete i Lettland.

Nästa år räknar vi med att publicera Dagboken även på norska. Det är Marianne Spor, en tidigare elev på Jelöy Folkehögskole, som översatt boken till norska.

I fredags blev vi utbjudna på middag av Becketts för att fira en födelsedag. På restaurangen i Gamla stan i Riga hörde jag att sällskapet vid bordet vid sidan av vårt talade norska och dessutom på en dialekt som jag kände igen. Jag vände mig till sällskapet och sa: "Det är inte ofta vi får höra en sådan fin norska talas i Riga. Kommer ni från Kristiansund?"  Det stämde och då de fick höra att vi tillhörde Frälsningsarmén sa den ena av de tre damerna att de nya kårledarna i Kristiansund var så trevliga. Det visste vi för det var bara några veckor sedan vi besökte kåren i Kristiansund och kårledarna Bodil och Helge. Det visade sig att vi hade fler gemensamma bekanta. Alla tre kände en av våra tidigare elever från Jelöy Folkehögskole, "Lille", som egentligen heter Jeanette och som bor i Kristiansund. En av damerna hade till och med gått på babysång med sitt barn hos Lille. Ja, världen är inte så stor och vi skickade med hälsningar med dem hem till Helge och Bodil och till Lille. Du kan läsa om vårt besök i Kristiansund HÄR och HÄR.

Förresten, under vårt besök i Kristiansund berättade Lille att hennes artonåriga dotter skulle åka till Jelöy Folkehögskole nästa sommar. Samma skola där Lille själv gick 1988. Där kommer hon att möta vår son Daniel, som nu är lärare på Folkehögskolen. Samma skola där Rut och jag var lärare för mer än 25 år sedan. Daniel var elva år då Lille var elev på skolan. Citatet "släkten följa släktens gång" (Från "Härlig är jorden") passar väl bra här.

Igår, lördag, var det regional hemförbundssamling i Riga. Eller rättare sagt samling för "Women ministries". Ett åttiotal kvinnor var samlade och Rut talade om att reflektera Gud.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå ned för trappan till gudstjänsten på Riga första kår. Och sedan, en ny arbetsvecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.
Peter Baronowsky

"Peter, låt RUT ge dig julfrid"

Jag fick ett mail med ärendemeningen "Peter, låt RUT ge dig julfrid". Jag öppnade spänt mailet med förväntan att jag skulle få information om hur min fru Rut, skulle ge mig julfrid i år.

Nu var det inte riktigt det som var budskapet i mailet. Det handlade om att jag borde anlita en städfirma för att få lite mer julfrid och finansieringen kunde jag få hjälp med genom RUT-avdraget. Nåväl, jag tror att vi städar själva som vanligt i år också. Julfriden brukar kunna infinna sig ändå.

Här följer budskapet ifrån mailet:

Hej Peter, Juletider för med sig mycket värme och gemenskap men tyvärr också mycket stress. De flesta av oss vill ha det extra fint hemma till adventsfikat och julafton, men visst är det roligare med julbaket än med julstädningen? Låt RUT ge dig julfriden RUT-avdraget innebär halva priset på städning direkt på fakturan. Ge ditt hushåll den välbehövliga vilan och mer tid över åt den roliga delen av julstöket genom att anlita en städfirma!

Brev till en ung officer

Samuel Logan Brengle (1860-1936) var en ledande helgelseförkunnare inom Frälsningsarmén. Han har skrivit en rad böcker om helgelse och Peter Farthing har nu sammanställt en bok med artiklar ur Brengles författarskap (Samuel Logan Brengle - Heart for God). Här kommer några utdrag i min egen översättning från engelska.

Tidigare inlägg från boken finns här:
Brengle besöker Norge   - Guldkorn från Brengle 1
Himmel, helvete och Brengle  - Guldkorn från Brengle 2
Hemligheten till kraft - Guldkorn från Brengle 3
Andlig kraft - Guldkorn från Brengle 4 
Låt boken forma ditt liv - Guldkorn från Brengle 5

Var inte olydig den himmelska visionen - Guldkorn från Brengle 6

Guds ledning - Guldkorn från Brengle 7 

Brev till en ung officer
Guldkorn från Brengle 8

Planera din tid. Låt inte tiden rinna bort mellan fingrarna. Håll dig till ditt planerade program så långt som möjligt så ska du finna att du växer till inför Gud och människor (Luk 2:52). Planera ditt arbete tidigt på morgonen och genomför sedan din plan.

Ta god tid för din stund i enrum med Herren varje dag. Investera tid på din helgelse. Ge Gud tid att tala till dig, forma dig, undervisa dig.

Prioritera att ta tid till bön och bibelstudium varje dag.  Då kommer din själ att bli som en prunkande trädgård. Vi behöver arbeta med våra egna hjärtan först. Då blir arbetet för andra lätt och glädjefyllt.

Då du har din stund med Gud, förvänta att han ska tala till dig. Ha en anteckningsbok till hands för att skriva ned tankar och vägledning som Gud ger till dig. 

Obama vald till president - En seger för sekulariseringen?

Dagen efter presidentvalet hölls en debatt mellan Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, och Mats Selander. En bekant som var närvarande vid debatten berättade att Sturmarck i sitt öppningsanförande sa att det är glädjande att sekulariseringen går framåt över världen. Detta sade han som en kommentar till att Obama valdes som president i USA. Det var framförallt Obamas inställning till aborter och samkönade äktenskap som föranledde den kommentaren.

Nåväl, man måste inte vara kristen för att försvara det ofödda livets rätt att leva. Det är en uppfattning som till och med en humanist borde kunde försvara.

Men det är säkert många fler än Sturmarck som ser det amerikanska presidentvalet som en kamp mellan olika ideologier.

Under nattens direktsändning från valet intervjuades två kvinnliga studenter från Handelshögskolan. Deras kommentar var att de tyckte att det var bra att Obama vann eftersom han företrädde samma ideologiska uppfattning som de själva, också nämnde de aborter och samkönade äktenskap. Ja, valet handlade till stor del om vilka värderingar man ville se råda i USA.

Obama företräder på många områden värderingar som står i skarp kontrast till traditionella kristna värderingar, och då kanske speciellt abortfrågan och frågan om samkönade äktenskap, men också förhållandet till Israel.

Men, å andra sidan har Obama kämpat hårt för ett sjukförsäkringssystem som omfattar alla i USA. En reform som ligger nära den kristna tanken om omsorg för alla. Han har utan tvekan arbetat passionerat och målmedvetet för att genomföra den reformen.

Vilken uppfattning man än har om Obama tror jag ganska bestämt att Obama inte skulle hålla med Sturmarck om att hans seger är ett tecken på ökad sekularisering i USA.

Men, för en gångs skull, måste jag nog hålla med Sturmarck. Värderingsfrågorna stod i centrum i valet och många la säkert sin röst på Obama på grund av Obamas inställning i moralfrågorna.

Får man tala om Gud i kyrkan?

På Svenska Dagbladets "Brännpunkt" skriver Sara Pellving om begravningar i kyrkan. Pellving uttrycker det opassande med att prästen drar in Gud i begravningsceremonin. Hon skriver: "Det är då jag återkommer till frågan: Vem tänker du på vid din farfars begravning? För visst är det märkligt att den dag som vi borde ägna åt just farfar, att vi då lyssnar till psalmer och Bibelns ord. Borde det inte vara så att det kristna budskapet hör hemma alla andra dagar på året? Varje dag har vi möjlighet att ägna oss åt bön och psalmer. Och varje söndag kan vi gå på våra gudstjänster. Gör gärna det! Men varför ägnar vi oss åt kyrklighet på vår farfars begravning?"

Jag trodde först att det var ett skämt, men det verkar faktiskt som om Sara Pellving manar vad hon skriver. Om man väljer en begravning i kyrkan borde man inte förvänta att det blir en kristen begravning då?

Ja, det är inte lätt att vara präst nu för tiden. Inte får man nämna Gud i kyrkan då skolbarnen kommer till skolavslutning och inte får man nämna Gud om man har en begravning i kyrkan. Passar det överhuvudtaget någon gång att tala om Gud i kyrkan? Och varför ska de som inte vill ha med kyrkan att göra bestämma vad man får säga i kyrkan?

Måndag i Stockholm

På måndagsförmiddagen hade vi vårt förmodligen sista sammanträde med styrelsen för Baltiska Barnstiftelsen. Stiftelsen har under flera år stött vår verksamhet "Barnens Hus" i Sarkani.

På kvällen gjorde vi något så ovanligt sam att gå på bio. Vi såg filmen om Olof Palme. En mycket intressant tidsskildring från senare delen av 1900-talet där många olika röster fick komma till tals. Vi har under åren i Lettland också kommit i kontakt med Palmefamiljens historia genom deras släktgård Skangale, där Frälsningsarmén idag bedriver verksamhet med både Barnhem och Kriscenter för kvinnor.

Om "måbra-teologi" igen

Jag skrev för en tid sedan ett blogginlägg om "måbra-teologi". Inlägget publicerades även på "Blod & Eld", och fick där en del kommentarer. Du kan läsa kommentarerna HÄR och där har du också möjlighet att lägga till dina synpunkter.

Vad är problemet med Emerging Church?

Den som någorlunda regelbundet läser rupeba.se kan inte ha undgått att lägga märke till att jag inte är speciellt positivt inställd till det som kallas Emerging Church. Det är till och med värre än så. Jag ser förkunnelsen i Emerging Church som ett stort hot mot bibelgrundad sann kristendom i vår tid.

Vill du läsa tidigare inlägg kan du hitta en översikt här.

Väl medveten om att jag generaliserar så vill jag ändå dra fram några framträdande drag i Emerging Church för att tydliggöra varför jag ser den som en stor fara.

Bibeln är inte en normerande bok inom Emerging Church. Bibeln är ett inlägg i samtalet som jämställs med andra synpunkter och inlägg i samtalet. Resultatet detta är att den kristne lever på ett gungfly som utgörs av vad jag tänker, känner och hör andra säga.

Begreppen synd och frälsning är närmast obefintliga inom Emerging Church. Om det inte finns rätt eller fel eller synd, finns det inget behov av frälsning och förlåtelse, vilket gör Jesu död på korset helt meningslös.

Talet om himmel och helvete handlar mest om våra levnadsförhållanden här på jorden. Till slut kommer alla människor att bli frälsta. En del före döden och andra efter döden. Detta minskar naturligtvis de kristnas iver att vinna andra människor för Kristus.

De olika religionerna kan ses som olika vägar till Gud.

Jag ser Emerging Church som gammal liberalteologi i modern dräkt. Avsikten med både liberalteologi och Emerging Church är positiv. Man vill göra det lättare för människor att tro och och tar bort eller omtolkar de delar av Bibeln och den kristna läran som man tror kan vara anstötliga för nutidsmänniskan. Risken är uppenbar. I sin iver att anpassa evangeliet till dagens människor blir det lätt ett helt annat evangelium än det som finns i Bibeln och då är det en allvarlig villolära.