Tidigare i veckan var jag i Stockholm på Claphamsinstitutet för styrelsemöte och årsmöte. Samlingarna var i Dagens lokaler på Kungsholmstorg och på ingående träffade jag Kjell och Kjell (Karlsten och Olausson) som var på väg ut efter ett planeringssammanträde för Almedalsveckan. Frälsningsarmén och Dagen har ju ett antal år haft ett framgångsrikt seminarieprogram under Almedalsveckan under devisen "G som i Gud". Rut och jag var under flera år starkt engagerade i det projektet.
Claphaminstitutet är ett institut för kristen opinionsbildning och medlemmarna, "Fellows", skriver artiklar som publiceras i olika tidningar och digitala medier. Så här presenterar sig Claphaminstitutet på sin hemsida:
"Stiftelsen Claphaminstitutet verkar enligt stadgarna för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros-, och samhällsförhållanden både inom och utom Sverige.
Vi är en tankesmedja och ett forskningsinstitut som forskar, skriver, och publicerar material i form av rapporter, artiklar och böcker.
Namnet Clapham är hämtat från förorten Clapham utanför London. Här verkade i början av 1800-talet på kristen grund en grupp bestående av samhällsledare och politiker för sociala reformer t.ex. av fängelsestraff, avskaffande av barnarbete och avskaffande av slaveriet inom det brittiska imperiet. De mest kända företrädarna för Claphamgruppen var Thomas Clarkson och William Wilberforce, kända för sin roll i slaveriets avskaffande."
I samtalet framhölls att opinionsbildning tar tid. Det är ett långsiktigt arbete att skapa opinion. Vem som är avsändare är också viktigt för hur budskapet tas emot.
Förutsättningen för att kunna vara framgångsrik opinionsbildare är man har ett budskap som man tycker är värt att framföra, ja till och med att kämpa för. Det konstaterades också att det finns tendenser till att de politiska partierna inte längre har en opinionsbildande roll. I stället frågar de vad folk vill ha och sedan går man till val på den åsikten. Man skapar då inte opinion, man följer den.
No comments:
Post a Comment