Om den internationella kvinnodagen

Idag den 11/3

Plötsligt häromdagen förstod jag att det var en speciell dag. Det serverades tårta vid förmiddagskaffet. En av medarbetarna hade födelsedag, men det var fler än födelsedagsbarnet som fick blommor. Men bara kvinnor! Då fick jag förklaringen att det var den internationella kvinnodagen. Och jag visste inte ens om att det fanns en sådan dag. Senare under dagen hade vi kårutvecklingssamtal i Liepa. Den kvinnliga kårledaren, Rut och vår tolk Iveta fick blommor men inte jag. Mer och mer förstod jag att detta var en dag man ville markera på olika sätt.

Till slut, sent på kvällen, på väg hem från min bönepromenad, köpte även jag med mig några blommor hem till min fru. Det gör jag gärna och jag tyckte det var en fin tradition.

Men någon dag senare förstod jag ännu en sak. Kvinnodagen gör en hel del kvinnor upprörda och de tycker inte alls att det är bra med en kvinnodag. Här kommer några inlägg från Newsmill:

Fira inte att du är förtryckt
"Jag kommer aldrig kunna känna mig tacksam över att "mitt kön" har fått en liten dag som present av männen. Vi har alltså tilldelats den här dagen, som om den inte var vår tidigare, som om vi alla inte delar på årets dagar. Den internationella kvinnodagen markerar att exakt alla andra dagar på året är, just det; männens. Det bekräftar att kvinnan är minoritet trots att hon finns i lika många exemplar som männen. Och vad hände med internationella mansdagen? Nej, åter igen så handlar det om att resterande 364 dagar tillhör männen."
Tårta 8 mars kan vara kontraproduktivt
"På många arbetsplatser bjuds det tydligen på tårta på den internationella kvinnodagen. Ibland från ledningen, ibland köper en man en tårta till sina kvinnliga kollegor. Själv har jag otaliga gånger fått höra "grattis" från män på FN:s internationella kvinnodag. Det hela förefaller absurt."

Då jag läser dessa kommentarer tänker jag bara. Är det verkligen värt att bli så fruktansvärt upprörd för att vi har en kvinnodag. Om man nu ska bli upprörd finns det inte viktigare saker att bli upprörd över?

Förresten så firar man här i Lettland "Mansdagen" någon gång i februari. Dom har sagt till mig att den dagen finns kvar från sovjetiska arméns dagar. Då har vi ju trots allt varsin dag!

Peter Baronowsky