Igår kväll på Arlanda flygplats på väg hem från ett bröllop läste jag Birros krönika i Världen idag med titeln : ”Onödigt bara vara medelmåttig”. Birro skriver i den korta krönikan: ”Man ska inte döma andra utifrån sitt eget liv och sin plats i tillvaron. Jag äger inte alla nycklar för att öppna andra människors liv. Det enda jag kan göra, men det bör jag å andra sidan göra noggrant, är att vara ett exempel, ett alternativ, en väg ut ur kaoset, förvirringen, den här regelbundna världen.”
Det kanske är osvenskt att vilja vara enastående. Jantelagen är stark i Sverige. Att vara medelmåttig känns tryggt och svenskt. Är man medelmåttig kan man kanske inte anklagas för något speciellt. Det finns liksom ingenting att anklaga eller kritisera om man inte sticker ut på något sätt.
Men är vi kallade att vara medelmåttiga? Gud har skapat oss som enastående och vi ska inte reducera Guds skapelse till att bestå av medelmåttiga människor.
Jag tror att Gud längtar att se människor som vågar sticka ut. Som vågar att vara radikala i sin Kristusefterföljelse. Människor som tar Guds ord på allvar och som är beredda att ta konsekvenserna av att inte vara medelmåttig. Jag tror den här världen behöver se sådan exempel och förebilder som sporrar andra att lämna medelmåttigheten bakom sig och träda fram och våga vara enastående.
Jag skulle gärna vilja vara en av dem.
Peter Baronowsky
No comments:
Post a Comment