Abortmotståndet ökar i USA

Kristina Lindquist skriver i Dagens Nyheter om det ökande abortmotståndet i USA. I artikeln framställs det ökade abortmotståndet som något negativt som ifrågasätter kvinnans rätt till sin egen kropp.

Jag tycker det finns det som är bra i artikeln men den framställer abortfrågan som om det gällde enbart kvinnan. Frågan är mycket mer komplicerad än så. Det finns också ett barn med i bilden, i varje fall något som en gång skulle kunna bli ett barn. Normalt är det den svagastes intressen som man vill skydda och en av de svagaste, tillsammans med mamman, måste ju vara barnet. Sedan finns det kanske också en man med i bilden även om han inte på något sätt är den mest utsatte i frågan.

Då DN publicerar artikeln resulterar den i en mängd hatiska artiklar mot var och en som vågar ifrågasätta att abort skulle vara en rättighet i alla sammanhang. En kommentar föreslår följande behandling av dem som är emot fri abort: "Bara bunt ihop dem och slå ihjäl dem bara, en ska inte vara blöt".  En annan kommentator skriver: "Hur fasen överlever abortmotståndet i sverige?? Ni måste ha melodifestivalen uppskruvad på 150 db året runt för att kunna fortsätta vara så plågsamt ignoranta, obildade och rent omänskliga. Till och med min nya bästa vän Grus74, som tror på tomten, vet bättre. Stamceller, är, inte, en person."

Många av kommentarerna visar med all tydlighet hur intoleransen breder ut sig mot dem som framför en annan åsikt än den politiskt korrekta. Läs mina tidigare inlägg om den intoleranta toleransen.

Abortfrågan är verkligen svår. Där finns en kvinna i en extremt utsatt situation och ett barn, eller i varje fall ett blivande barn hur man nu vill definiera det.

Sist och slutligen handlar diskussionen inte om aborter eller inte, utan om månader. Ingen tycker att aborter är något positivt. Det finns ingen som förespråkar aborter i åttonde månaden. Det finns ingen som hävdar kvinnans rätt över sin egen kropp om graviditeten är i åttonde månaden. Abortfrågan handlar ytterst om i vilken månad man betraktar fostret som något annat än kvinnas kropp. Lagstiftningen i olika länder har definierat den tidpunkten vid olika tillfällen. Samtidigt vet alla att det inte är något dramatiskt som sker vid en speciell tidpunkt som förvandlar fostret till människa. När blir det en egen individ? Personligan har jag svårt att se någon annan realistisk tidpunkt än vid befruktningen.