Den sanna sagan om ringen

Rut och jag gifte oss för 43 år sedan. På den tiden var vi båda studerande utan inkomst, men inför bröllopet köpte vi naturligtvis vigselringar. Det gjorde vi på Upplandsgatan i Stockholm.

Ungefär tretton är senare förlorade Rut sin vigselring på familjens gård Skruvhult utanför Tranås. vi letade och letade och letade. Till slut fick vi bara acceptera att ringen var borta. Väl hemkomna till Jelöy i Norge där vi bodde på den tiden körde vi ned till Strömstad och köpte en ersättningsring i en guldsmedsaffär. Men det var ju inte den riktiga och med åren svalnade hoppet om att någonsin återse ringen.

Men i lördags ringde min lillasyster som numera äger Skruvhultsgården. Hon har de senare åren dragit nya vatten och avloppsledningar till husen på gården. Grävmaskiner har grävt och vänt upp och ned på jorden. Och så nu, såg lillasyster något glimma i jorden vid muren med den stora syrenhäcken. Hon tog upp den lilla glimmande tingesten och det visade sig att det var en vigselring. Då hon borstade bort jorden kunde hon läsa "Rut och Peter 1969".

Det var orsaken till att lillasyster ringde i lördagsmorse. Nästan trettio år efter försvinnandet dyker ringen upp igen.

Och dessutom, för bara två veckor sedan besökte vi en av sönerna som numera bor på Jelöy. Medan vi väntade på att ett nytt barnbarn skulle födas, fördrev vi tiden med att åka ned till Strömstad för att handla. Och Rut pekade då ut affären där vi köpte vigselringen trettio år tidigare....

Detta var verkligen  Sagan om Ringen, den sanna versionen.