Vara där eller inte vara där, det är frågan.

(Foto: Region Gotland)

Almedalsveckan börjar närma sig sitt slut. Många reser hem efter några intensiva dagar i Visby. Jag har själv under flera år varit engagerad i Frälsningsarméns och Dagens satsning under Almedalsveckan, "(G) som i gud". Nu betraktar jag det hela på distans.

Att vara där eller inte vara där - det är frågan. Jag kan fundera om det verkligen ett bra sätt att föra ut sitt budskap. Jag ser tillbaka på många intressanta tillfällen där kristna och ateister har debatterat tillsammans. Christer Sturmark och humanisterna möter någon representant från det kristna lägret. Humanisterna brukade komma med ett antal unga debattsugna ateister och där brukade också finnas några unga kristna, kanske inte lika debattsugna, men ändå intresserade och med förhoppningen att de kristna skulle "vinna" debatten med ateisterna.

Jag tror att nästan alla som fanns med i Krukmakarens hus dessa kvällar redan hade sin uppfattning klar. Jag tror inte att någon ateist blev troende eller att någon troende förlorade sin tro. Har en sådan samling verkligen någon värde? Ja, jag tror att det kan vara bra för många kristna att höra tron försvaras på ett trovärdigt sätt, men i stort sett tror jag att de flesta av de tusentals seminarier som anordnats under Almedalsveckan har varit att kasta bort sina pengar. Ja, Gudrun Schyman brände upp en massa pengar härom året och många seminariearrangörer bränner massor av pengar för att få vara med på ett litet hörn under Almedalsveckan. Men till vilken nytta?

Erik Lakomaa skriver i Newsmill under rubriken "Almedalen är slöseri med kunderna pengar":
"För de flesta finns knappast något sämre tillfälle att försöka komma ut med sitt budskap. Vill man nå ut med ett budskap väljer man lämpligen ett tillfälle där konkurrensen är så liten som möjligt. Ingen seriös kommunikationsrådgivare skulle råda sin uppdragsgivare att lansera en ekonomisk-politisk fråga genom att hålla ett seminarium samma dag som statsbudgeten släpptes eller försöka sig på en medialansering direkt i anslutning till ett omfattande terrordåd eller en naturkatastrof. I dessa fall kan man räkna ut att uppmärksamheten kommer att vara riktad åt annat håll. Det samma gäller för Almedalen. Felslutet som görs är att eftersom alla andra kommer att vara i Almedalen måste det vara rätt att vara där. Motsatsen ligger närmare sanningen."

Frågan kvarstår! Är det någon mening att åka till Almedalen för att försöka få ut sitt budskap? Jag tror att svaret är ja för riksdagspartierna som där får en möjlighet att säga något som blir hört i hela Sverige, genom att massmedia rapporterar och analyserar varje partis tal på kvällarna i Almedalsveckan. Men för alla andra som anordnar seminarier - är det meningsfullt? Jag tror knappast det. Även om vi i Frälsningsarmén lyckats bra och vunnit ett antal pris för bästa varumärke och andra saker, så kan man fråga sig om vi verkligen kommer ut med vårt budskap genom att vinna diverse pris i en massmedial tävling? Jag är inte säker på det.

Men det kanske bara är så att jag är avundsjuk för jag inte är där i år. Jo, jag saknar det verkligen. Att stå där dag efter dag och inbjuda folk till seminarierna på Frälsningsarmén. Att stå där i folkvimlet och tala om att vi fortfarande finns och att vi fortfarande tror på samma budskap som vi alltid trott på. Jag älskar att finnas med på den arenan. Ja, jag kan sakna den intensiteten, men att vara där eller inte vara där, det är fortfarande frågan.