"Jag vet inte varifrån den här sorgen kommer. Den saknar källa, mål och mening. Den bara är. Tung, ful, odräglig. Som en packad släkting. Jag tycker inte om den men den är här.
Jag skulle egentligen varit på Gotland, som alla andra, men jag är sjukskriven och behöver vila upp mig. Så jag ska försöka göra det. Jag gråter mycket och är trött. Jag anstränger mig verkligen för att vara en bra man och far men det är svårt när allting känns oövervinneligt svårt.
Jag läser Bibeln mycket nu, och den tröstar, men det är tillfälligt. Jag skulle behöva bli en liten mal och gömma mig bland de spröda sidorna för att få läkning under hela dygnet"
Vi som en längre tid följt Marcus Birro på nära håll genom massmedia har sett vilket förödande tempo han haft det senaste månaderna. Alltid i strålkastarljuset. Alltid försvarande sin kristna tro i tid och otid. Det måste ta på krafterna. Dessutom har Birro varit expertkommentator under EM i fotboll där han fick se sitt favoritlag förödmjukas i finalen mot Barcelona.
Birro skriver att det går inte att leva med kranarna öppna hela tiden. Man måste ibland stänga av för att kunna ta emot själv.
Tack Birro för din blåögda ärlighet och ditt outtröttliga försvar för kristen tro. Tack att du inte lämnat din tro hemma i den privata sfären. Tack för att du tagit med talet om Gud in i sportens värld och i Expressens krönikespalter.
Du gör rätt som tar ett steg tillbaka. Då du känner att det är dags igen är vi många som väntar på att höra din röst igen.
Och till dess - låt oss be för Marcus Birro personligen, hans familj och hans tjänst.
No comments:
Post a Comment