"För att vara verkligt tolerant (enligt den nya toleransen) måste du hålla med om att människors ställningstaganden är precis lika giltiga som ditt eget. För att vara verkligt tolerant (säger man) måste du godkänna, bekräfta och ge ditt uppriktiga stöd till deras uppfattningar och beteenden.
Vilken inverkan har det här på dina barns syn på sanningen? Det urholkar själva kärnan i och betydelsen av den absoluta sanningen. När ditt barn bejakar tanken att acceptans av personer med olika åsikter och livsstilar innebär att betrakta dessa åsikter och livsstilar som jämbördiga, då måste med nödvändighet varje begrepp om en absolut sanning - varje tanke att det finns något som är objektivt rätt och objektivt fel och gäller för alla människor, i alla tider och överallt - fara sin kos. Och den som inte längre tror på någon absolut sanning kommer att förlora sin moraliska kompass, sin förmåga att skilja mellan rätt och fel. Och det barn - eller den vuxne - som inte kan skilja mellan rätt och fel blir maktlös när det gäller att stå emot frestelser och välja det rätta." (sid. 32-33)
Sanningen är inte relativ. Det som är fel blir inte rätt bara för att en majoritet gör det. Bara för någon generation sedan ansåg de flesta svenskar att det var fel att bo tillsammans utan att vara gifta. Idag accepterar de flesta svenska samboskap som något naturligt. Men som sagt, fel blir inte rätt ens om en majoritet gör det.
Även om det kan upplevas naturligt att byggnadsarbetaren tar med sig lite spik hem till ditt hemmabygge, eller att kontorsarbetaren förser sig med pennor till privat bruk från kontoret där han arbetar, så är det fortfarande fel att stjäla.
Även om alla kör fortare än vad fartbegränsningen anger blir det inte rätt. Det som är fel blir inte rätt även om alla gör det. Sanningen är inte relativ.
Mina tidigare inlägg med anledning av boken hittar du här:
- Den intoleranta toleransen
- Ord ändrar betydelse
- Vi måste vara intoleranta!
No comments:
Post a Comment