Jag har en längre tid varit positivt förvånad att Expressen publicerar krönikor av Marcus Birro. Birro framför rak och tydlig evangelisation om Gud i vardagen. För mig har det inneburit att jag regelbundet besöker Expressens webbtidning. Normalt är jag ingen trogen kvällspressläsare.
Men naturligtvis får Birro ta emot mycket stryk för sin frimodighet. Efter det senaste inlägget Vägen till undergången är en väl upplyst boulevard med neonskyltar blir Birro ordentligt attackerad i en twitter-storm.
Han blir bland mycket annat betraktad som sinnessjuk. Birro kommenterar själv kommentarerna i Världen i dag: "Jag skrev en krönika om tro i dagens Expressen och nu är det skottpengar på författaren. Regissören Ulf Malmros, som länge tagit täten i en rätt osmaklig twitter-mobb mot mig, (han vägrade komma som gäst till Malou för att jag var sidekick) kräver att jag får sparken från Expressen och hans svans består av hatiska människor som dömer ut mig som mentalsjuk och annat.
Jag skulle ljuga om jag skrev att det inte gjorde ont. Det är en stor skam att erkända, uppskattade filmregissörer ägnar sig åt den här typen av skriverier. Att sedan hundratals andra tar chansen att förminska sig själva genom att försöka plocka all ära av mig är deras kamp, deras kramp, deras samvete."
Efter att ha läst en antal kommentarer på twitter om Birros artikel kan jag sammanfatta tonläget så här:
-"Kristna får gärna finnas, bara de inte sticker ut huvudet från sina kyrkor", eller
-"Hur vågar de "komma ut" till och med i Expressen, där vi vanliga, riktiga människor finns"
Allt naturligtvis skrivet i toleransens namn.
Jag tackar Gud för att Birro finns och vågar vara frimodig även han är det till ett högt pris.
/Peter Baronowsky
No comments:
Post a Comment