Idag 23/4 - Hon som vågade säga något - Del 1

Idag den 23/4

Jag skrev förra veckan ett inlägg med rubriken "Varför sa dom ingenting?". Det handlade om liknelsen om de tio jungfrurna i Matteus 25. Varför frågade inte de kloka hur de var med de ovisa? Genom att fråga hade de kanske kunnat rädda någon av dem.

Jag hittade i bokhyllan en liten bok om en flicka som vågade säga något till människor hon mötte. Det var en litet häfte från sjuttiotalet skrivet av Ann Kiemel. Boken heter "Jag vill förändra min värld".

Här kommer ett litet smakprov. Läs och bli berörd:
EN TAXICHAUFFÖR
Det var sommar.
Jag klev in i en gammal sliten taxi och gav chauffören adressen till mitt hotell.
Det var varmt och alla bilfönstren var öppna.


Jag frågade honom om han med ett ord kunde beskriva sitt liv.
"Får jag beskriva det med två?" frågade han: "Javisst", sa jag.


"Uttråkad och olycklig."
"Varför är det så du vill beskriva ditt liv?"
"Jag vet inte. Jag antar att det beror på att jag inte har någon i hela världen som står mig nära."
"Ingen alls? Ingen fru, inga barn, ingen släkt? Har du ingen i hela världen?"
"Nej."
"Hur kommer det sig att du inte har någon?"
"Därför att jag aldrig lyckats få något bra jobb och ingen kvinna velat bli min."


"Får jag sjunga en sång för dig?"
"Jag har ingen bra röst men du kommer att tycka om sången."
"Vänta litet bara." Han vevade upp fönstret och nickade sedan åt mig.

Jag började sjunga:
"Något underbart, något stort
all min förvirring Herren förstod.
All min smärta, sorg och nöd
det lade han på sig.
Han har gjort något underbart av mitt liv."


"Vet du vem jag sjunger om? Jo, jag sjunger om Jesus. Han är Herre i mitt liv. 
Han skrattar tillsammans med mig och gråter tillsammans med mig."
"Jag är jude"
"Men Han vill gå med dig och skratta med dig. Han vill vara din vän."


Just då nådde vi fram till mitt hotell. Jag famlade efter pengar i handväskan, men när jag såg hans utsträckta hand släppte jag pengarna och fattade den. Jag vågade knappt se honom i ögonen. Men när jag mötte hans blick såg jag att han grät.


"När jag satte mig i taxin ikväll så var jag den allra ensammaste människan i världen. Jag har aldrig hört någon prata som du förr. Jag vill möta din Gud. Han och jag kan åka runt i min bil tillsammans."


När jag klev ur den gamla taxin, visste jag att någonstans åkte en gammal rynkig man runt i en sliten taxi. Men han åkte INTE ensam. Och jag kan inte låta bli att sjunga av glädje när jag tänker på att en evig Gud är villig att ta del i en gammal taxichaufförs liv och att Han älskar honom.