I artikeln kan man läsa: "Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige har gått bakåt sedan 1930-talet. En viktig orsak är bristande resurser och dåligt självtillit som gjort att man inte synts i samhället. Frikyrkan har med vissa undantag visat svag vilja att reformera denna havererade modell. Att bli ett stift i Svenska kyrkan skulle ge både resurser och självtillit."
Orsaken till förslaget är tillbakagången av medlemsantalet i frikyrkan. Skulle det bli bättre om frikyrkan gick in i Svenska Kyrkan som har en mångdubbelt större tillbakagång? Skulle frikyrkan ha något som helst intresse att inordna sig i en kyrka som inte leds av kyrkoledare utan av politiska partier? Skulle frikyrkan få en större självtillit av att tillhöra en kyrka där man kan tro vad som helst som medlem? På vilket sätt skulle det diakonala ansvaret öka vid en sammanslagning?
De kommentarer man kan läsa till artikeln i Dagen är i stort sett negativa till förslaget. Här är ett exempel:
"Tänk om man inte vill vara med i Svenska kyrkan
Tänk om man inte vill vara med i en kyrka som inte har Jesus som enda vägen till Gud utan bjuder in andra religioner.
Tänk om man inte vill vara med i en kyrka där det praktiseras yoga och annat.
Tänk om man inte vill vara med i en kyrka med ikoner och helgonbilder.
Tänk om man inte vill vara med i en kyrka där majoriteten inte själva bekänner sig ha en levande tro på Jesus.
Tänk om man inte vill vara med i en kyrka som välsignar det Gud inte välsignar."
Jag trodde först att artikeln var ett skämt. Men ju mer jag läste förstod jag dessvärre att artikelförfattarna verkligen menade allvar med sitt förslag.
No comments:
Post a Comment