Min bakgrund i Tranås

Idag blir "Peters Personliga" lite extra personligt.

Jag satt och tittade på några gamla bilder från Tranås Musikkårs olika musikresor och det är här vi kommer till det personliga. Båda mina föräldrar växte upp på Frälsningsarmén i Tranås. Och deras föräldrar var också med på Frälsningsarmén i Tranås.

Pappa berättade någon gång om väckelsen i Tranås och hans egen soldatinvigning. Där stod tjugo unga pojkar som hade mött Jesus och ville bli frälsningssoldater. De flesta av de unga pojkarna blev senare musikanter i Frälsningsarméns musikkår. Musikmästare för musikkåren blev mammas storebror, morbror Gunnar Borg. Han var musikmästare en hel mansålder, om inte två. Han var också försäljningschef på Wigéns hattfabrik. De gjorde bland annat uniformsmössorna till musikkåren. De brukade vara 54 musikanter i musikkåren så det var säkert en bra affär för Wigéns. Bilden ovan har alltid funnits upphängd på någon plats i mitt föräldrahem. (Bilden är från 1954 och dom är bara 34 musikanter på bilden, så det var nog senare som de blev 54. På bilden längst ned i detta blogginlägg är dom lite fler. Jag räknar till 46 stycken, men jag är ganska säker på att de brukade vara 54, eller har jag kanske fel?)

Fanbärare var min andre morbror, morbror Sven Hedström som var begravningsentreprenör. Han skaffade senare en egen begravningsbyrå, men länge jobbade han på Boqvists begravningsbyrå i ena änden av Storgatan. Begravningsbyrån drev också en bensinpump utanför byrån för att dryga ut intäkterna. På grund av yrket var det några som kallade Hedström för Likström. Men det gjorde aldrig jag.

Mobror Svens fru, moster Elsa som dessutom var min mammas äldre syster, var ledare för strängmusikkåren. Det höll hon på med en hel mansålder, eller vad man ska kalla det om man är kvinna. Hon bakade goda bullar som hon förvarade i en plåtburk till vänster om köksbänken. Jag kommer också ihåg att jag brukade smutsa ned hennes vita spetsgardiner. Då jag hade varit ute och lekt i sanden och kom in i deras hus var jag lite trött och ställde mig vid fönstret och sög på tummen. Samtidigt som jag sög på tummen då jag var hemma brukade jag känna på den virkade spetsen som fanns på mitt lakan. Moster Elsas spetsgardiner var rena himmelriket jämfört med den lilla spetsranden på mitt lakan hemma. Men svarta blev dom.

I övrigt kryllade musikkåren av mina kusiner. Christian som spelade ess-bas, Göran som spelade bastrombon (riktigt bra), Staffan som spelade baryton och Mårten som spelade kornett (också riktigt bra).

Då jag såg på bildsvepet såg jag plötsligt en bild på mig själv. Det var från en musikresa i Schweiz 1951. På den tiden bodde vi i Frankrike och vi måste ha åkt över gränsen till Schweiz för att hälsa på släkten. Jag var 6-7 år på den tiden och håller i flaggstången. Den andre killen som håller i själva flaggan är min storebror Jan:

Sen såg en bild från en musikresa i Paris 1960. På den tiden bodde vi i Sverige och pappa reste med som reseledare. Jag tror till och med att storebror Jan var med och spelade ess-bas på den resan. Men jag fick troligen stanna hemma hos mamma. Han var förresten också riktigt bra på att spela. I ett av fönstren ser man både Christian, Göran och Staffan.

I övrigt ser man till vänster morbror Sven och till höger i förgrunden pappa Johan och däremellan kan jag se Stig Uhnér, Bogenius och Rune Rylander.

Lite senare brukade jag också få vara med och spela i musikkåren på somrarna då vi bodde i en liten stuga i Tranås. Det var innan jag riktigt kunde spela och så svåra noter som dom hade i Tranås hade jag aldrig sett i pojkmusikkåren på Stockholms 6:e kår. Vad jag minns är en parkkonsert i Tranås. Jag satt och spelade i ett hav av kornetter och jag trodde aldrig att jag kunde höras. Men det gjorde jag. Plötsligt blev alla andra tysta. Dom kallade det paus. Men jag blev aldrig riktigt tyst där jag skulle ha varit det. Jag hade kanske väntat mig någon åthutning från morbror Gunnar. Alla var rädda för honom. Men han sa bara efteråt till mig: "Var det du?" och så skrattade han till en smula.

 Här är en senare upplaga av musikkåren (18 kornetter! Det skulle räcka till en hyfsad musikkår bara det):

Bilderna hittade jag på Bootheum.