Det är naturligtvis ett ganska äventyrligt sätt att läsa Bibeln. Om vi var och en ska försöka hitta vilka metaforer som avses i varje berättelse i Bibeln, måste ju resultat bli att vi alla har en alldeles egen Bibel som ingen annan har. Och varje metafor kanske till och med är lika sann som någon annan. Det är väl där vi hamnar om vi utgår från att Bibeln inte är sann utan att den menar något annat än det den säger?
Tag till exempel berättelsen om att Jesus går på vattnet. Den betyder enligt Hammar inte att Jesus gick på vattnet utan något helt annat. Hammar citeras: "Jo, ta det här med att Jesus gick på vattnet. Poängen är inte att Jesus gick på vattnet. Tron ska inte rikta sig mot att Jesus gick på vattnet. Då blir det ju en historisk, inte en existentiell, tro. Då blir det ett försanthållande av att något skedde för tvåtusen år sedan. Det har ju ingenting med tro att göra. Tro är tillit i dag, i nuet. Poängen är istället: Varför har denna berättelse berättats? Varför för vi den vidare?" Meningen med berättelsen är alltså inte att Jesus går på vattnet, utan något annat. Men Hammar glömmer att tala om vad den egentligen betyder enligt honom.
I Hammars bibelsyn är till och med Gud en metafor. Hammar citeras igen: "Och då är Gud en metafor för ett sätt att försöka få det att gå ihop. Själva poängen med Gudsmetaforen är att våra liv är inneslutna i något större." Vad är det egentligen Hammar säger? Säger han inte att Gud inte finns på riktigt, utan bara existerar som en bild som ska hjälpa oss att få ihop livet?
Jag är tacksam att jag få tro på en Gud som finns på riktigt och som jag varje dag får tala med. Då det blir svårt i livet tror jag inte att en metafor är nog för att hjälpa mig vidare.
Läs också Annika Borgs kommentar i Inblick: KG Hammar förenklar
No comments:
Post a Comment